Att få älska sitt jobb

Tjugo par ögon tittar på mig, jag blickar tillbaka mot dem alla, ler, räknar in och vi är igång. Pulsen slår, tonerna sjungs ut och rytmen betonas. Jag ger inslag till sopranen som inleder melodin och efter det så rullar det vidare. Mitt i hela låten slår det mig hur fantastiskt det låter, hur fint de följer och hur otroligt bra tajming vi har just i den stunden. Vi som kör är en röst. Jag ser hur damerna följer mig och i den stunden kan jag inte annat än njuta, känna glädje och stolthet. Stolthet för jobbet kören gjort, hur vi slitit och övat och hur det plötsligt faller på plats. Jag känner bara hur leendet i mitt ansikte är allt bredare, och jag verkligen älskar detta jobb. Jag älskar musik och jag älskar fram för allt att få göra musik. Jag får för en kort sekund tvinga tillbaka tankarna till stunden för refrängen ska just börja…men banne mig det här klaffar bra nu…

vasa12.15.18.jpgbild: Heidi Holmberg

I lördags var vi med min kör och sjöng på Vasa körfestival, och kanske ni redan förstod det men det gick väldigt bra och det var väldigt roligt. Vi hade tre uppträdanden under dagens lopp och tankarna skrivna i början av inlägget är från det tredje, festivalkonserten i stadshuset. Bilden är taget innan konserten när vi sjöng igenom en av låtarna utanför för att komma in i stämning igen. Ifall någon undrar över klädseln så kan jag berätta för er att vi sjunger en 80-tals repertoar nu och ska det vara så ska det vara fullt ut, frisyr och allt…

Ifall ni missade oss, så har vi en egen konsert med hela vår 80-tals repertoar på Norrvalla nästa veckas onsdag, mera info om konserten hittar du HÄR

Annonser

När vardagen är lite ur balans…

Har flera blogginlägg på lager men nu just har energin verkligen inte räckt till. Har lite svårt att anpassa livsrytmen till jobb med kontorstider. Hur hinner folk egentligen med hemmet, matfixandet, lek och bus med barn, mathandlandet, klädtvättandet, eventuella hobbyer och träning, plus lite slappande på kvällen innan man lägger sig till natten? Nå det lär väl ta ett par veckor ännu innan vi är inne i någon rytm. Att fröken nu dessutom tagit ut ett ultimat-tvåårs-trots gör ju inte saken bättre…fast nu är Älsklingen hemma igen från några dagars arbetsresa så nu hoppas jag vardagen återställer sig själv redan på grund av det, ser iaf lovande ut med tanke på att hon somnat i normal tid nu första gången på flera kvällar…

Men nu ska jag inte göra detta till något klagoinlägg utan vi ska ta och kommentera vilken fin sommardag vi haft idag! Ja, jag skriver sommardag, för vi ska verkligen njuta av de dagar temperaturen stiger över tjugo-strecket, man vet aldrig hur kall och regnig sommaren sedan blir…idag har både lunchen och middagen ätits ute i solskenet och skulle jag inte haft kontorsjobb på dagen skulle jag troligtvis spenderat dåså gott som hela dagen utomhus och fixat och donat i trädgården. Men som sagt vi ska njuta så länge det varar,och visst är det inte ändå väldigt roligt att följa med hur naturen utvecklas och det grönskar mer för varje dag? Vi har iaf en underbar liten ”sjö” av scillor på bakgården, skulle visa er bättre bilder om inte fröken skulle tycka det är så roligt att trampa rakt genom blomsterhavet….

received_10156400786626880

Majutmaningen – löpning

Maj månad betyder ny utmaning! Vet inte om jag ens vill skriva hur tok-dåligt jag fixade april-månads utmaning. Har påbörjat flera gånger, men inte färdigställt nåt. Vinterkläderna är visserligen tvättade men inte ännu undanstädade så får bara ett litet plus för det men i övrigt är nog april underkänt, och blev ”latläxa”  till denna månad…

Men det jag tänker ha en enkel utmaning denna månad. Nåja enkel och enkel, men inte något stort och komplicerat utan kort och gott:

jag ska orka och kunna springa 3 km

Det låter pyttelite, jag vet, men saken är den att min kropp inte är menad att springa med. Jag har tränat upp löpning och konditionen borde inte sätta stopp på att löpa, men problemet ligger i benen och valpsjukan. När jag tränade upp löpningen under militärtiden för coopertestet inför tjänsten som väntade på mej, bröt valpsjukan ut. Och trots att jag tränat lugnt och alternativt med simning och cykling och då också på gym, så kom den tillbaka. Jag får så sjuka smalben (benen, inte musklerna) att jag sedan knappt kan gå vanligt. Så finns det någon snäll löparsjäl där ute som gärna hjälper mig och tar på sig utmaningen att jag ska klara av löpning så välkomnar jag hen med öppna armar. Baktanken är ju också att jag till slutet av sommaren kan löpa 5 km utan problem men vi börjar här…

2.5.18.jpg

Bjuder på en gammal bild från tiden då jag löptränade i militärskogen.

Flickan och hästen

received_10156380059011880

Tänk att man kan bli så glad över så litet när man själv är liten. Idag på första maj fick Lillis sin första stora vappen-ballong. En häst blev det. Lika stor, om inte större än hon själv, som vi band fast i jackan så den inte skulle åka iväg. En såååå glad flicka som mer än gärna visade ballongen åt alla och åt oss också senare visade hur fin den är om och om igen. ”Mamma sii, opp i take” ”kåda pappa, hätten”. Ja det var en glad och stolt tjej idag minsann!

received_10156380067731880

received_10156380062646880

lilla kvällsbageriet

Blev ett kvällsbak här i huset idag. Lillis var med när vi gjorde degen vilket i och för sig resulterade i mjöl i hela halva köket men så ska det väl vara med tvååringar i köket. När väl degen jäst gjorde jag nog jobbet själv, speciellt eftersom halva degen skulle bli munkar och där är det definitivt inte lämpligt med små nyfikna fingrar runt omkring.

28.4.18.2

Men både bullarna och munkarna blev de bästa jag någonsin gjort. Kanelbullar att snurrade jag på ett nytt sätt och de blev ju superfina och såg riktigt proffsiga ut när de var klara. Munkarna friterade jag för första gången helt enligt regelboken och hade temperaturmätaren i oljan hela tiden för att den inte skulle bli för varm och så höll jag koll på klockan hela tiden för att munkarna skulle friteras tillräckligt länge. Det var nog säkert en av orsakerna att de blev så fina och goda i år, för tror jag tidigare år haft allt för hög temperatur på oljan så ytan blivit mörk men de fortfarande kunnat vara lite råa inne, men alltid ska man lära sig något…

28.4.18.1

Att inte göra en full sats med munkar är också en bra lösning för munkar är ju goda endast när de är nygräddade och dessutom räcker det gott och väl med ett par under hela vappen-helgen innan man fått nog av dem (plus att dom två kan man då också äta med gott samvete).

 

Förkylning och delar av tvåårstiden

Har varit några dagar med lite berg-och-dal-bane-känsla denna vecka. Mest bra visserligen men mellan varven har vi kämpat på med bland annat tvåårs trots som tagit en ny vändning. Blir allt jämt förundrad över hur otroligt smart en tvååring kan vara och hur en kommer på alla världens konster och knep även om en samtidigt är allt för liten för att förstå att mamma oftast (läs: alltid) vet bäst. Men sånt är småbarnslivet och nu är det bara att vänta ut denna fas och sedan med skräck-blandad-iver se vartåt vi vänder och går näst. Dessutom är ju tvåårstiden så underbar mellan alla trots-vågor, så hjärtat svämmar över av kärlek varje dag med Lillis…

En annan faktor till denna berg-och-dal-bane-vecka är förkylningen som slog till nu. Hårt och på en gång, men till slut faller väl även den starkaste (eller nåt i den stilen). Gårdagen blev riktig pest, speciellt längs med kvällen och natten, och den här dagen inledde jag också med packat huvud och riktigt vinglig känsla. Kan inte säga när jag senast drabbats så hårt på en gång, oftast har jag en förkylning som är i utbrytarstadiet i två veckor och sedan sakta går förbi nästa vecka, men inte denna gång. Nu kom den fort, men då hoppas jag den far lika fort också, känner mig i alla fall (till skillnad från igår) bättre mot kvällen även om jag inte kurerat mig på nåt märkvärdigt sätt ändå. Kanske jag till och med får gjort en snabb fredagstädning imorgon efter jobbet?

received_10156367970291880.jpeg

 

När trädgården börjar vakna till liv

Alltså jag skulle verkligen inte trott det för en vecka sedan att vi nu har det så pass snöfritt som vi har det nu på gården. Visserligen har vi fortfarande kvar en hel del snö där vi skottat stora högar och så på de skuggigaste platserna som vid skogskanten, men annars så har snön verkligen smält med en racerfart när den väl började smälta. Nu har också våren börjat arta sig runt om på gården och första krokusen har slagit ut i blom, och fler kommer upp hela tiden. Tulpanblad har också börjat skjuta upp ur marken och på baksidan tar det inte länge innan första scillorna börjar blomma. Rabarbern har också börjat kika upp trots att den praktiskt taget ligger under en snöhög ännu. Alltså man blir lika förundrad varje år hur naturen plötsligt vaknar till liv, och med en sådan iver att det går rysligt fort, så även om våren är sen i år, så är det nog snart blommande grönt också.

21.4.18.3

21.4.18.1

Nå nu ska jag inte ta ut händelserna i förväg, utan är nog beredd på att takatalvi kommer på besök snart också, eller så kommer den till midsommar *hehe*. Blir hur som helst spännande att se hur trädgården mår efter vintern. Vi gjorde ju om trädgården ifjol, och förstorade gräsmattan rejält på baksidan, så bara det sista av snön smälter och marken torkar upp mera ska vi se hur den delen överlevt vintern. Just nu är det en liten sjö på ett ställe och väldigt blött och lerigt på många andra ställen, men start snart kan man börja dona på i trädgården på riktigt för den här säsongen.

21.4.18.2