Helgen med oratorie-familjen

Vilken helg det varit. Tre dagar, tre städer och fem fullsatta konserter (eller egentligen fyra dagar, sex konserter, för vi hade ju en konsert i Jakobstad på torsdagen också…) Ord kan inte beskriva helgen, men det har varit oerhört roligt, givande, tungt och fint. Vi kan verkligen börja säga att vi blivit en oratorie-familj. Det är ingen skillnad på om man sitter i orkestern, sjunger i kören, är en av dem som gjort verket eller är solist, vi är alla en del av samma stora familj. Så tacksam att just jag får vara med i detta projekt. Har fått flera väldigt fina vänner och kollegor som jag ser fram emot att få jobba med om och om igen i olika sammanhang. Nu är det ju dessutom tur att vi fortfarande har sex föreställningar kvar…

Helgen var visserligen tung, att köra från Österbotten ner till Ekenäs, ge två konserter, köra vidare till Åbo, sova på hotell, åka över med färja till Mariehamn, ge en konsert, ta nattfärjan tillbaka till fastlandet, köra till Borgå, ge två konserter och sedan ännu köra hem till Österbotten tillbaka är ingen lugn och vilsam turné. Fredagen var tuffast för ansiktsmusklerna med övning och två konserter tätt inpå varandra, medan lördagen var tyngst för psyket med ändå rätt mycket väntande och kanske lite för lite sömn. Men att det varit tufft väger ändå inget emot den respons vi får från konserterna eller den glädje och njutning det är i att spela konserterna. Kan verkligen inte lägga ord på hur det är att vara med mitt i alltihopa, men kan försöka förklara det med några bilder från helgen i alla fall.

dav

bty

dav

dav

dav

dav

dav

dav

bty

Turné på Åland

Hej hej från Åland och Skymning Gryning turnén! Vi hade igår två smockfulla konserter i Ekenäs kyrka och i morse steg vi på färjan över till Mariehamn. Här har vi en konsert ikväll som också är nästan slutsåld, har inte helt koll på antalet sålda biljetter, tror det fanns en del ledigt ännu men det är också den största salen vi spelar i…

dav

Idag har vi haft bra med tid här innan konserten så vi har bra hunnit fixa till oss, vila och sedan värma upp innan soundchecken och konserten. Skönt det, eftersom vi igår knappt hade tid att klä på oss konsertkläderna då det strulat till sig lite under soundchecken. Men sånt är väl turnélivet, ibland stressigt och ibland mycket väntande.

Ikväll stiger vi igen ombord på färjan som tar oss vidare till Helsingfors, varifrån vi imorgon åker till Borgå. Nu ska jag gå och värma upp för kvällen.

IMG_20171118_155019.jpg

Föreställning nummer nio

Då drar vi igång lite skymning gryning igen. Nionde föreställningen spelades ikväll och tidigt imorgonbitti är det dags att hoppa på turnébussen. Först på tur är Ekenäs, på lördag far vi över till Åland och Mariehamn, och söndagen spenderas i Pargas. En tuff helg med sammanlagt fem föreställningar, men vi ska nog ha sååå roligt!

IMG_20171116_182417_373

Ikväll kändes det som en hel halv evighet sedan vi spelade senast, trots att det bara var tre lediga dagar här mellan föreställningarna. Men kvällen gick riktigt bra, och tror helgen också kommer gå precis lika bra även om vårt schema är lite skrämmande tajt på vissa ställen. Men nu borde jag verkligen packa väskan för det är tidig väckning imorgonbitti.

Stjärnrummet

14.11.17.2

Lillis rum fick sig en omgång idag. Sorterade alla leksaker, lade undan en del hon inte längre leker med och delade upp så att vi har en del nere i köket och största delen i hennes rum. Blev nästan förvånad över att jag hittade alla koppar och mat-ingredienser, alla djur-par till Noaks ark och alla pusselbitar. Tydligen har de bara fötter att springa iväg till olika delar av huset, eller så har de inte ännu lärt sig springa bort. Nå får väl vara glad ännu så länge det varar. Tipi-tältet spände jag också till lite, knutarna har en tendens att lösa på sig när det härjas mycket, men ännu står ju tältet stadigt där det står.

14.11.17.1

14.11.17.3

Mån-lampan hittade Älsklingen på en arbetsresa, passar perfekt till stjärntapeten. Nästa vi borde införskaffa till rummet är nog någon form av bokhylla eller förvaringsbänk, och sedan ett litet lekbord, men nu tror jag vi först väntar och ser vad tomten kommer hem med för stort så kan vi bättre se hur vi ska möblera. I något skede ska väl sängen också bytas ut till en barnsäng, men så länge hon inte klättrar över kanten så får hon nog stanna i spjälsängen. Hon sover alltid som en virvelvind och man vet aldrig åt vilket håll man hittar huvudet, så skulle hon ha en vanlig säng skulle hon väl ramla i golvet flera gånger per natt.

Måndagens plus och minus

En helt vanlig måndag men både plus och minus i kanten. Ett stort minus för slask vädret. Hatar verkligen slask väder, denna isande kalla blöta sörja som kommer ner, klottrar och gör marken både äckligt lerig och blöt men som inte alls bidrar till en fin vit vinter. Nej fy för den! Snö tack eller torra dagar, även om de så är kalla men slasket får gärna hållas borta. Minus får också den envisa förkylningen som kommer och går men aldrig lämnar kroppen helt. Hade i morse igen så ont i halsen att jag helst velat gråta när jag tuggade och svalde morgonsmörgåsen. Ett par timmar senare var halsont som bortblåst igen. Men nu har jag druckit en halv kanna ingefäradryck så hoppas den hjälper till imorgon också.

IMG_20171113_205044.jpg

Plus för idag är nog att det är en helt vanlig måndag och en kväll hemma med familjen. Tänk att det kan göra så mycket att bara få vara under samma tak på samma gång. Vilken tur att morgonkvällen också får spenderas hemma tillsammans. Nästa plus är att mina notböcker jag beställt äntligen kom med posten. Tog bara en månad, och paketet och delvist innehållet också var tyvärr skadat i posten (minus för det) så jag vet någon som får ett inte-så-glatt-samtal imorgon. Men sångerna vill jag helst sjunga redan ikväll, men kanske jag ändå inte ska väcka Lillis. Nöjer mig med stickning i soffan istället. Månne jag får denna klar till jul ännu?

IMG_20171113_214905.jpg

Ja och jag tänkte ju faktiskt glömma ett plus. Vann en Instagram bild-tävling med brgroftheweek vid Friends and Brgrs i Jakobstad. Så nu ni musikervänner i Skymning Gryning så drar jag er ändå dit en till när vi har nästa dubbelföreställning, korvgörans får vänta till en annan gång *hehe*.

ps. nu låter det som minussidan blev tyngre men även om minusen var flera så vägde nog plussidan tyngre. Så nej det har ändå inte varit någon crappy måndag…

Inte släppa fokuset

12.11.17

Sedan i tisdags har jag spenderat varje dag i Schaumannsalen, och nu i helgen har det dessutom blivit hela dagar. Nu har vi ju då visserligen också haft två genrep plus åtta föreställningar. Helt otroligt, egentligen att vi redan haft å-t-t-a föreställningar. Åtta så gott som fullsatta föreställningar. Några ströplatser har funnits lediga på t.ex torsdagen och fredagen men både idag och igår har alla fyra blivit helt fullsatta. Att vi dessutom fått stående ovationer på alla föreställningar hittills är också otroligt roligt. Tänk att vi kunnat ge så många människor en så fin upplevelse, och ännu får vi göra detta tolv gånger.

Efter föreställningarna har det varit roligt att lyssna på publikens kommentarer. Folk kommer fram och tackar och säger att det var otroligt vackert. ”Mäktigt” är det ord jag hört flest gånger. På facebook har jag också följt med vad som kommenterats, och blir riktigt varm i hjärtat att läsa hur berörda folk blivit av det vi gjort. Visserligen är oratoriet Thomas och Thomas stora mästerverk, men som de själva säger så är deras del endast ord och noter på papper men vi alla i produktionen är med och förverkligar detta. Det är en fin känsla.

Nu kanske man kunde tro att för att vi fått så mycket fin kritik så kan man slappna av och bara köra på, men nej, det är snarare tvärt om. Nu har ju de flesta i publiken ännu högre förväntningar på vad de ska höra så vi får ju då skärpa till oss lite mera ännu för att leva upp till de förväntningarna. När man kör tjugo föreställningar av samma verk finns ju också risken att man släpper taget och tänker att ”men det här kan vi ju redan”, men samtidigt är ju då också risken för både större och mindre fel. Det har iaf jag själv märkt att när man förlitar sig på att man hör och kan när man skall komma in med nästa toner så missar man ändå infarten. Hände sig faktisk här en föreställning för både mig och han som spelar klarinett, på samma ställe satt vi båda och lyssnade på melodierna och sedan tänker vi båda typ ”här fattas något” och så inser man att det är ju vi. Men sånt händer även för de bästa får man väl säga och det var nog bara ett par långa toner vi missade och kom in för sent på, som tur. Och jo, vi skärpte till oss efter det, men just därför är det viktigt att koncentrera sig och fokusera lite mera för varje konsert, för det är då vi levererar, det är då vi spelar in till hjärtat och det är då som publiken kan gå ut och tänka att det var något mäktigt.

Dubbelt upp i dagarna tre

Har blivit alldeles paff över hur många det är som velat följa med här på bloggen hur det ser ut från min synvinkel i Skymning Gryning. Gläder mej verkligen, så välkomna med bara!

En fjärdedel av föreställningarna spelade, eller över egentligen för vi har bara fjorton kvar. Både idag och igår har vi kört med dubbla föreställningar och imorgon blir det likadant. Tufft är det och kan ju inte påstå man har mycket annat i tankarna än oratoriet just nu, men det gör absolut inget för det är så himla roligt att vara med!

Att spela dubbla föresällningar blir tufft både för kroppen och knoppen. Men för tillfället vet jag inte om det är ansiktsmusklerna eller ryggen som får jobba mest. Eller jo, ansiktet jobbar mest men ryggen är mest sjuk, har fått såna otroliga spänningar i de muskler som sitter under skulderbladen (de är dom man bär upp instrumentet med), plus att jag säkert spänner ryggen lite väl mycket då stolen jag sitter på har en liten bakåtlutning. Fick en första hjälpen massage av en i orkestern, men ska nog bli skönt med en varm bastu ännu ikväll, och lite mobilat på till natten så ska vi se om det är bättre imorgon.

IMG_20171109_183956.jpg

Att vara oboist betyder ju inte bara att man får (iaf i detta verk) en massa fina solon att spela, utan man har ju också ett litet press på sig att hålla tonen vacker och intonationen i skick (dvs. att inte spela falskt eller för högt). Detta gör ju då också att man blir tvungen att hålla munstycken/rören i skick, så idag och igår har jag suttit och täljt på nya rörblad som jag sedan (om de blir tillräckligt bra) provspelar lite i ett par delar av verket. Idag lyckades ett så vi ska se hur det känns imorgon om det då kunde bli mitt nya solo-rör. Lät iaf lovande men de brukar ha en tendens att ändra från dag till dag och speciellt efter att man börjat spela in dem lite. Men hoppas kan man ju alltid…