Fyra månader som mamma

Vår lilla gullunge blir idag hela fyra månader! Vart tar tiden vägen egentligen? Tycker nästan att babysars första år kunde sträckas över två år, för hur mycket har hon inte redan växt? Till storleken är hon redan runt 10cm längre än hon var när hon föddes och betydligt tyngre också förstås. Det är nästan så man redan glömt hur liten och ynklig hon var de första veckorna. Men det jag är mest förundrad över är hur de blir så personliga individer redan i så tidig ålder. Vi kan redan märka vad hon tycker om och inte, och hur intresserad hon är av sin omgivning. Och annars också hur härligt litet charmtroll vi har, skrattar och sjunger gör hon och lika bestämd och envis som sina föräldrar. Ja jag kunde fortsätta pladdra hur länge som helst om hur härlig vår Lillis är, om hennes utveckling, vad hon tycker om att göra osv. Men tanken med det här inlägget var egentligen att skriva ner hur de fyra första månaderna har varit som mamma.

8.6.16.3

Att vara gravid var nu ändå ganska lätt. Hade aldrig några större krämpor och mådde prima hela tiden och kunde jobba fullt ut in till det sista. Det enda jag egentligen aldrig tyckte om med graviditeten var ju hur kroppen såg ut. Jag fick aldrig en såndär fin liten gravidkula som man tänker på om gravidmage, utan på mig gick allt på höfterna och jag hade snarare en bred mage än en jämn liten rund. Själva förlossningen var inget jag direkt vill göra om, den var både lång och tung. Vet fortfarande inte varifrån krafterna kom att kämpa igenom natten. (tänker inte skriva hit någon förlossningsberättelse). Men till världen kom hon pigg och glad, och känslan när hon väl var född var obeskrivlig! Att man kan vara så lycklig fastän man är så trött. Hon var sååå fin vår lilla, och genast kunde i se vem hon liknade (mest mig). Första tiden var jag nog trött i kroppen och fötterna svällde upp så fort hon var född. Men så småningom läkte ju kroppen också och man kunde mera fokusera på vår lilla istället.

8.6.16.6

Att bli mamma var ju självklart stort, och klart livet svänger totalt när man får barn, men tycker själv jag aldrig tagit någon stress för själva mammarollen. Gick in med den inställningen att blir det lite sömn och mycket skrik så är det så och vi tar en dag i taget. Nån dag slutar ju både skriket och de sömnlösa nätterna ändå, tänkte jag. Nå nu har vi ju varken haft så många sömnlösa nätter (eller några alls egentligen) eller mycket skrik så fick ju egentligen väldigt lyxigt från första början. Visst har det varit ett par nätter som hon skrikit eller helt enkelt varit klar vaken, men de var under den första månaden och går nog att räkna på en hand.

Tror det var strax innan hon blev född när det plötsligt slog mig att ”snart är jag aldrig ensam”, iaf inte på ett bra tag, eller jag är jämt ”två” när jag åker någonstans. Fick en fem minuters ångest då att ”nej hur ska jag klara av att inte ha någon egen tid längre”, men det gick om och har inte kommit tillbaka efteråt. Har inte velat isolera mig helt här hemma utan har både gått på stan och varit och hälsat på vänner med lillfröken. Nu låter det som jag flängt runt med henne dagligen vilket inte alls är sant, men jo hon har fått följa med på såväl sångövningar, konserter, veckohandel, till mitt jobb och någon lunchdate och sånt, helt för att hon ska få bli van med folk och inte känna att man är trygg bara hemma i mammas famn. Riktigt i början funderade jag nog hur jag ska lösa mina stadsbesök/veckohandel med att tajma amning och sömn, men det har nog löst sig med att vi ibland fått amma i bilen, på en toalett eller på ett café. Har också bra klarat av både bra, lite sämre och riktigt gnälliga prismabesök, och sist och slutligen har det inte varit något som jag behövt stressa för. Måste bara vänja sig med att hon och hennes behov alltid går först, och att ifall jag känner mig stressad och orolig så smittar det högst troligt av sig på henne också. Och så måste man vänja sig vid att man inte kan styra allt eller ha kontroll hela tiden, utan istället ta allt med ro och inte ha så bråttom, om nu glassen smälter i bilen innan den kommer i frysen för att fröken gallskriker efter mat så är det så då, vi köper ny glass nästa gång (och minns ta med fryskassarna istället).

8.6.16.5

Från första början har jag verkligen älskat mammarollen. Njuter verkligen av att få vara ledig och få vara hemma med vår lilla tjej. Försökte från början skapa sov och mat rutiner, vilket visade sig inte helt fungera eftersom så fort man trodde man hade bestämda rutiner så svängde något så alla rutiner blev helt omvända. Nå nu efter fyra månader så kan jag konstatera att i det stora hela har nog rutinerna hållit ganska bra, och speciellt nu när hon har en rätt så stadig dygnsrytm. Det som är lite lustigt är att under helgerna vaknar hon jämt senast åtta och under veckorna kan vi bra sova till och med till halv tio. Överlag har ju vår tjej sovit bra hela tiden och under nätterna vaknar hon 1-3 gånger och vill ha mat. Vid en månads ålder hade hon en period på flera veckor som hon sov hela nätter (eller vaknade första gången först vid sextiden). Det svängde ju som de flesta andra rutiner och nu vaknar vi igen några gånger, men eftersom hon inte skriker så väcks aldrig älsklingen upp heller, utan jag kan lugnt ta och amma henne, och oftast somnar jag väl innan henne också. På dagarna är det 4-5 timmars sömn ute i vagnen som gäller.  Har under ruskiga dagar provat låta henne sova inne, men det funkar inte, utan ute i vagnen är absolut bäst. Rena lyxen är det ju med en tjej som faktiskt sover mycket och bra, för jag hinner ju göra en massa saker själv då, som långa promenader, städa, baka, sjunga och spela, klippa gräset eller dona på i trädgården. Jo, vi har nog många dagar som inte alls är lika bra sovmässigt men då får hon vara vaken en stund igen innan vi tar en till sovtur i vagnen, och så tar vi dagen lite som den kommer.

8.6.16.4

Det jag kanske mest oroat mig för under mammatiden har väl varit just det att hon sover så mycket så hur blir det med amningen? Sinar mjölken då hon äter så sällan eller hur blir det? Nå har ju löst det med att försöka pumpa mjölk nästan dagligen under de långa sovpassen och sedan frysa ner så vi har ett lager vid behov. Och av detta har också blivit använt just vid t.ex stadsbesök eller om farmor eller mormor skött henne någon timme.

Nåt jag snarare blivit förvånad över är faktiskt själva moderskärleken, att den kan vara så stark! Att man kan älska någon som är så liten, så okänd men på samma gång så känd, och som ännu inte kan prata eller något är förvånansvärt? Att nån som svänger livet så totalt plötsligt är nummer ett och man aldrig mera skulle vilja svänga tillbaka tiden då hon inte fanns. Och känslan när ens barn ler mot en är helt obeskrivlig! Tror inte man kan förstå dessa känslor innan man själv upplever dem.

8.6.16.1

Nu låter det lite som jag försöker skryta över hur lättskött och snäll liten unge vi har, som äter bra, sover mycket och långa pass, skriker lite och är för det mesta glad och jollrar på. Visst är allt det sant, men mest vill jag reflektera över hur tiden varit (för min egen skull). Ibland har jag undrat om det ska vara såhär lätt eller om det bara är jag som tar allt med för mycket ro? Har till och med frågat Älsklingen om jag tar allt för lätt? Oftast hör man ju om att man inte får sova alls under första månaderna och att man får glömma allt som heter socialt umgänge ett städat hus och fram för allt lugna kvällar eller långa duschar. Nu är det ju också bara så att alla barn är helt olika, liksom alla mammor. Kan bra hända att allt svänger ännu, det vet man aldrig. Det kan också hända att första barnet är på ett sätt och eventuella framtida barn är raka motsatsen. Mitt i allt svänger allt redan i morgon bara för att jag nu skrivit ner allt också. Men nu är det dags att avrunda denna tankegång och snart själv krypa under täcket. Är förundrad över att någon orkat läsa ända till slut, blev ju nästan lika lång som en längre uppsats i gymnasiet. Ni kan gärna lämna kommentarer vad ni tycker, över hur era barn varit, om funderingar kring att vara nybliven mamma eller annars bara så jag vet vem som läser.

 8.6.16.2

Godnatt och sov gott allesammans. Imorgon blir det rådgivnings- och läkarbesök med lilltjejen. Undrar hur stor hon egentligen har blivit.

Annonser

Kategorier: Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s