kliar i fingrarna…

Förra veckan var det stort om vilken utbildningslinje är svårast att komma in på, hur många som sökt in o.s.v. Det var ju dagen då folk fick sina brev om de fått en studieplats eller inte. Minns att jag sov vid villan natten till den dagen jag skulle få veta om jag blivit antagen till Metropolia yrkeshögskola eller inte (för sju!!! år sedan). Kollade nätsidorna några gånger på kvällen innan, sedan strax efter midnatt och hade klockan att ringa redan vid typ halv sju för att se hur det gått. Men nej, inte en minut innan sju kom beskedet. Mitt namn stod där på listan över antagna! Tjohej vad roligt! Hade ju redan tidigare fått negativa besked från Sibelius, men nu blev jag antagen till musikpedagoglinjen (och med goda marginal enligt poängen i brevet jag fick samma dag). Ångrar inte en dag att jag inte sökte in på nytt till akademin, utan istället slutförde mina studier till musikpedagog vid Metropolia. När folk sedan frågat var och vad jag studerar/studerat har konversationen gått ungefär så här:

någon: ”var studerar du?”

jag: ”musik i Helsingfors”

någon: ”aj vid Sibelius?” (med glad och positiv röst)

jag: ”nej, vid Metropolia yrkeshögskola”

någon: ”jaha” (med någon nedlåtande röst och med miner som säger, var du inte tillräckligt ba för sibelius?)

svar till alla dem: nej jag var tydligen inte det för det var inte många på mitt instrument som kom in, rättare sagt två stycken av oss som sökte och jag hade solistlinjen som andra alternativ efter musiklärarutbildningen som hade betydligt mindre antagningsmarginal, där det inte lyckades den gången. Att folk ens täcks tänka tanken ”var du inte tillräckligt bra” för att man inte kom in till Sibelius? Tro mej, det har inte hänt bara en eller två gånger den här typen av konversation. Jag fick en superbra utbildning på metropolia, och pedagogiklinjen är också bättre där än om man tar solistlinjen + extra pedagogik vid Sibelius. Visst, visst jag har inte fått en magistersexamen utan en yrkeshögskole-examen, men är jag sämre musiker eller musikpedagog för det? svar nej! Och som sagt, ångrar inte en dag att jag aldrig sökt in en gång till, och ska sanningen fram så tror jag heller inte att jag kommer göra det heller, iaf inte som det ser ut nu. Tänker satsa på något som ger bredare karriärs möjligheter en magistersexamen inom mitt instrument. Vilket nu leder mig till det jag hade som grundtanke då jag började skriva detta blogginlägg. Jag har nästan börjat bli sugen på att utbilda mig vidare! Efter att vara väldigt studietrött när jag gjorde klart mina yh-studier har det nu liiite börjat klia i fingrarna på att snart börja studera vidare. Har nog många år redan tänkt att sen ”nån dag” tänker jag studera vidare men har väl aldrig riktigt tänkt på VAD jag skulle studera vidare till. Men så var det egentligen min kära mor som lade föret och gro i mig. Musikvetenskap. Varför hade jag aldrig tänkt på att göra en magistersexamen i det? Det är ju super då man riktigt börjar tänka efter, och lite läsa på vad det egentligen handlar om. Nå det är ju helt klart för sent att börja studera nu redan till hösten, vilket egentligen känns lite för tidigt, men om ett år kanske? Men vill nog studera till stor del på distans ändå…Nå har ju nästan ett år på mig att spinna vidare på tanken om jag nu ska studera vidare eller om jag ska vänta några år ännu. Hinner ju dessutom ändra mig många gånger ännu om såväl när och vad jag ska studera, men såhär känns det ändå nu: det kliar lite i studiefingrarna…

5.7.16.1

bilden tagen från min examensfest då jag blivit musikpedagog (2014)

Annonser

Kategorier: Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s