Ett och ett halvt år

Älskade lilla barn, när blev du så stor? 

8.8.17.3.jpg

Idag blev våran Lillis ett och ett halvt år, stora fröken redan! Visst, hon är egentligen pluttiliten ännu, men bara nu i sommar har hon ändrat så otroligt mycket. Växt till sig helt enkelt. Varje dag är bokstavligen ett äventyr, och när vi vaknar på mornarna så vet jag inte alls hur dagen kommer bli. Hon är så självständig redan och vill gärna göra allt själv, och sedan också hjälpa till med allt jag gör. Bestämd är hon också, och envis (vem kan hon nu fått det ifrån *höhö*), och det kan vara tvära kast mellan skratt och gråt. En liten dramaqueen bor det i henne minsann, går det inte som hon vill så kan det bli ett himla tjut och dramatiska gråt med rullande runt på golvet. Tänk att hela världen nästan kan rasa samman för att en pusselbit inte passar, eller att skon inte går på foten varje gång hon själv försöker, men sedan kan det vända på ett par sekunder igen…

8.8.17.2

Ändå är hon fortfarande mest glad och full av skratt och bus. Hälsar glatt på alla hon möter och är inte rädd för nya människor. Lite reserverad och avvaktande ibland men mjuknar snabbt och vandrar sedan gladeligen från famn till famn. Tror inte vi har varit en endaste gång och handlat eller till stan utan att åtminstone få en kommentar från någon okänd om hur glad hon är. När vi till exempel var på restaurang på Gotland satt hon och vinkade hej åt alla, vände sig om till nästa bord och försökte prata med dom och vinkade sin fina prinsessvinkning och sa hejjddååå när någon gick.

8.8.17.5

Ja busig sa jag ju också, sannerligen. Varje dag fylls med olika sorters bus, och mera hittar hon på. Är det inte att klättra upp någonstans, är det att hälla ut kissens mat eller hänga i trappräcket när man går ner. Ja och så alla andra tusen saker hon hittar på, ser på en med den blicken gör något i all hast och går sedan iväg med händerna bakom ryggen, en sååååå nöjd min och världens sötaste skratt. Oftast kan man inte ens bli arg, sur eller säga till på skarpen då längre.

8.8.17.4

Kissekatten är hennes favorit hos oss just nu och helst skulle hon följa henne vart hon än går. Vandrar kissen runt i huset har hon allt som oftast Lillis i släptåg. Lägger sig kissen ner någonstans kan Lillis lägga sig bredvid, också under terrassbordet och stolarna. Ligger kissen och sover pajar Lillis henne först lite snällt och försiktigt, puffar sen lite mer för att locka henne att leka med henne, och lyckas inte det drar hon (tyvärr) ner henne i svansen eller pälsen. Stackars kissen får nu vara med om allt för hårda tag, men som tur har hon lärt sig och är ändå snäll tillbaka. (och jo vi försöker lära fröken att hon inte får vara dum mot katten, men nu just är precis allt som är nejnej så otroligt roligt, så hon trotsar så mycket hon hinner)

8.8.17.6.jpg

Att det då redan gått ett och ett halvt år är helt ofattbart, trots att det på samma gång ibland kan vara svårt att tänka tillbaka på hur det var utan Lillis. Så mycket kärlek, så många skratt, så mycket bus, så mycket temperament, så stora känslor, så höga och gälla tjut (av glädje för det mesta), så mycket spring och fart, och så mycket liv i en så liten tjej!

8.8.17.1

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s