Inte släppa fokuset

12.11.17

Sedan i tisdags har jag spenderat varje dag i Schaumannsalen, och nu i helgen har det dessutom blivit hela dagar. Nu har vi ju då visserligen också haft två genrep plus åtta föreställningar. Helt otroligt, egentligen att vi redan haft å-t-t-a föreställningar. Åtta så gott som fullsatta föreställningar. Några ströplatser har funnits lediga på t.ex torsdagen och fredagen men både idag och igår har alla fyra blivit helt fullsatta. Att vi dessutom fått stående ovationer på alla föreställningar hittills är också otroligt roligt. Tänk att vi kunnat ge så många människor en så fin upplevelse, och ännu får vi göra detta tolv gånger.

Efter föreställningarna har det varit roligt att lyssna på publikens kommentarer. Folk kommer fram och tackar och säger att det var otroligt vackert. ”Mäktigt” är det ord jag hört flest gånger. På facebook har jag också följt med vad som kommenterats, och blir riktigt varm i hjärtat att läsa hur berörda folk blivit av det vi gjort. Visserligen är oratoriet Thomas och Thomas stora mästerverk, men som de själva säger så är deras del endast ord och noter på papper men vi alla i produktionen är med och förverkligar detta. Det är en fin känsla.

Nu kanske man kunde tro att för att vi fått så mycket fin kritik så kan man slappna av och bara köra på, men nej, det är snarare tvärt om. Nu har ju de flesta i publiken ännu högre förväntningar på vad de ska höra så vi får ju då skärpa till oss lite mera ännu för att leva upp till de förväntningarna. När man kör tjugo föreställningar av samma verk finns ju också risken att man släpper taget och tänker att ”men det här kan vi ju redan”, men samtidigt är ju då också risken för både större och mindre fel. Det har iaf jag själv märkt att när man förlitar sig på att man hör och kan när man skall komma in med nästa toner så missar man ändå infarten. Hände sig faktisk här en föreställning för både mig och han som spelar klarinett, på samma ställe satt vi båda och lyssnade på melodierna och sedan tänker vi båda typ ”här fattas något” och så inser man att det är ju vi. Men sånt händer även för de bästa får man väl säga och det var nog bara ett par långa toner vi missade och kom in för sent på, som tur. Och jo, vi skärpte till oss efter det, men just därför är det viktigt att koncentrera sig och fokusera lite mera för varje konsert, för det är då vi levererar, det är då vi spelar in till hjärtat och det är då som publiken kan gå ut och tänka att det var något mäktigt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s