En konsert för välgörenhet

En månad flyger förbi så fort, och är verkligen förvånad över hur många som tittat in trots att inläggen verkligen lyst med sin frånvaro. Blev visst ett endaste inlägg i november. Men livet kommer mellan och framför allt novembermörkret. I år har nog humöret och orken svängt med väder och vind, eller så börjar man bli gammal. Är det så här det kommer bli nu som trettioåring? *hehe* nå-nej, men hur som helst så for november förbi i ett enda ögonblick.

Men för att gå tillbaka en hel månad i tiden, så fyllde jag ju trettio. TRETTIO!? tänk det. Men det firade jag med dunder och brak kan man säga. En stor konsert till välgörande ändamål. Redan för några år sedan sade jag att när jag fyller trettio ska jag ha en konsert. Åren gick fort och nu var det dags. Tillsammans med min damkör, Aquarelle, ställde vi till med en fin Rosabandetkonsert och fick in en riktigt fin summa till lokala cancerklubben. Inledde konserten med att spela några favoritstycken på oboe, sedan ställde kören upp och vi sjöng en stor del av repertoaren vi hade i våras under vårt musikal-film-tv projekt. Innan och efter pausen sjöng jag också några solostycken med texter som passade in. Texter om kärlek, om längtan och saknad och om att gå vidare. Hela konserten avslutade vi med en sång ur musikalen The greatest showman – This is me, till vilken jag bearbetat ett arrangemang för solist och damkör.

2.11.19.2

2.11.19.6

20191102_164422

Hela konserten blev otroligt fin och ett välgjort jobb. Troligtvis det största jag gjort inom min musikaliska karriär hittills, även om jag haft egna konserter och varit del av större projekt. I ärlighetens namn insåg jag aldrig hur stort det var och hur mycket det ställde krav på mig personligen förrän efter konserten. Även om jag leder en kör så tänkte jag mig aldrig som någon huvudroll då, när kören uppträdde, men i verkligheten gick jag ju aldrig av scenen, utan var i full fokus hela konserten igenom. Låter kanske lite konstigt att jag aldrig insåg det, men när man är så inne i det hela och med livet annars också på hundratio, så tänker man inte på det. Å andra sidan, var det ju planen från början, att ha en egen konsert.

IMG_9355

IMG_9383

IMG_9376

Stolt och glad och oerhört tacksam är jag över vad jag och vi gjorde. Var helt klart rätt beslut att fira mina trettio på detta sätt. Att dessutom (nästan) hela min familj och släkt var med i publiken, och Lillis en gång under konserten ropade hej mamma! och en gång mamma vad ska du sjunga näst, känns också så rätt. Stort men ändå familjärt och så mitt liv i ett nötskal. Full fokus men barnen är med. Lillis pratade mycket om konserten både innan och efter, och sa själv att hon ska också ha en konsert när hon fyller år. När hon fyller fyra får jag hjälpa till, men sen när hon fyller trettio så ska jag komma bara och lyssna. Gullungen min.

Blir det flera konserter då? Jo, säkert någon gång, men tänker ju inte precis fylla trettio flera gånger. Däremot vill vi nog både jag och kören flera gånger vara med och göra gott i en form som denna. När och hur och var och till förmån för vad – ja det får tiden utvisa…

IMG_9364

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s