Övning med Skymning Gryning – ur en orkestermusikers synvinkel

Igår kväll körde jag till Jakobstad för vår andra orkesterövning inför Skymning Gryning. Skymning Gryning är ett nyskrivet oratorium som en hyllning till Finlands 100-års jubileum. Personerna bakom verket är Thomas Enroth (musik), Thomas Lundin (Text) och Nils-Petter Ankarblom (orkester arrangemang), och måste säga att verket är helt underbart! Texterna, melodierna, kören, musiken, ja det är en ära att få sitta med i hela produktionen. För sitter det gör jag ju, i orkestern, jag är en av de handplockade musiker som fått komma med i den nybildade symfoniorkestern Aurora Finlandica.

skymninggryning

Igår kväll hade vi då som sagt övning, första övningen tillsammans med dirigenten, solisterna och kören, och kan väl sammanfatta övningen med ett wow! Visst blev jag förtjust i allting redan när jag lyssnat på musiken, ännu mera när vi haft första övningen och nu är jag väl frälst (eller hur man nu ska uttrycka det..?). Att få sitta i en orkester och ha en 60-mannad kör bakom sig plus då fyra fina solister ”i fören” är en fantastisk upplevelse, visst har jag gjort det tidigare, men det är något speciellt med såväl nyskrivna verk som verk på svenska. Att det är så nytt nu och ett jubileums-projekt gör väl att alla är med lite extra mycket. Det finns inte ännu några ”men såhär brukar man alltid göra” eller ”vi gör det nu för att det hör till”, utan det är mera drivkraft bakom det hela.

Men övningen igår gick verkligen över förväntan. Liten oro hade jag att hinner vi få ihop allt med endast en gemensam övning innan genrepet som vi har den 7 november? och sedan premiär den 8 november. Men jodå, det kommer gå galant! Vi började kvällen med att öva endast orkestern, senare kom solister med och vid slutet av kvällen kom också kören med, så det blev i slutändan 4,5 timmar intensiv orkesterövning, inte illa det, men det känns i kroppen ska jag tala om för er. Ni som trodde att det är ju bara att sitta och spela lite musik när man sitter i en orkester trodde fel. För det första krävs det ganska mycket av hjärnan att vara skärpt hela övningarna, man har ju inga slöpauser när man har paus utan det räknas takter och man lyssnar och följer med hela tiden, och när man spelar sin stämma ska man ju såväl lyssna på sig själv, på sina medmusiker och i detta fall också på kör och solister. Sedan har man alltid ett öga på dirigenten och ett på noterna. Kroppen jobbar ju också, inte bara sittmusklerna, utan hela övre kroppen jobbar ju när man spelar blåsinstrument, magmusklerna, ryggen, armar och fingrar, lungorna och fram för allt ansiktet, så visst jobbar man när man spelar och det känns. Men det känns bra även med träningsvärk.

26.9.17.2.jpg

26.9.17.1

Dirigenten för det hela är Nils-Petter Ankarblom, en fenomenal konstnär skulle jag vilja kalla honom. Jag har spelat med väldigt många olika sorters dirigenter, och han toppar dem nog alla med hur lätt det är att spela till hans ledning. Själv brukar jag vara väldigt nervös av någon orsak vid första övningarna med en ny dirigent och spela på tok för dåligt och inte alls hänga med trots att jag egentligen kan stämmorna väldigt bra. Nu var det inte alls så, utan snarare tvärt om. Han var lätt att följa, tydlig, hjälpte där det behövdes, visade och sade vad han ville och tyckte också att han såg alla musiker som personer, inte bara som ”hon som spelar oboe”, eller ”violinisten i bakre raden”, plus att han både är trevlig och har humor. Så det ska bli väldigt roligt att få vara med i denna produktion.

En kort videosnutt (via insta-stories) från slutet av övningen, och från min synvinkel i orkestern. Och nej det är ju inte jag som spelar solot här utan min fina klarinetist-kollega…

Premiär har vi som sagt den 8 november i Schaumanns salen i Jakobstad. Efter det blir det ännu 19 föreställningar runt om Svenskfinland (inklusive Åland), så rekommenderar varmt att ni kommer och lyssnar. Vill också poängtera att även om det heter ”oratorium” är det varesig något ”kyrkligt” musikverk eller något ”gammalt svårförståeligt klassiskt verk”, utan vacker nyskriven musik som jo kan klassificeras klassiskt men det är allt annat än svårförståeligt. Vackert det är vad det är! Ni får dessutom följa med mig lite mera bakom kulisserna sedan i november när vi drar ut på turné. Skoj eller hur?

 

Annonser

Helgen i sin helhet

Ännu i fredags trodde jag det skulle bli en rätt lugn helg eftersom jag vaknade med riktigt ordentliga förkylnings symptom, men redan på lördag morgon var de hälften mindre och idag har jag känt mig nästan helt återställd. Tur det, för då kunde jag cykla på veckans zumba-pass. Axeln som blev sjuk förra veckan hade också blivit betydligt bättre efter fysioterapin i torsdags, men nu gör den sig påmind igen så ska nog tänja, massera och göra övningarna jag fick från fyssen ännu ikväll.

Men annars har vi också haft en rätt så bra helg. Älsklingen var inte lika lyckligt lottad som jag gällande förkylningen så han har nog lidit i helgen, men förhoppningsvis svänger det för honom nu också.

Den här helgen hade de bilmässa i Botnia hallen, så ni kan ju gissa var vi tillbringat helgen. *Hehe*, men det är faktiskt så att vi varit med i talkogänget som ställt till det hela i alla år den ordnats. De två senaste åren har jag dock inte varit lika aktiv då Lillis har lite för mycket fart på, men vi var nog där alla dagar och såg på bilarna och träffade folk. På lördagen hade jag så full show med att springa efter fröken som så gärna ville krypa under banden till bilarna eller annars bara springa undan, så jag hann inte ens se på de fina bilarna men idag var hon desto mer villig att sitta i vagnen…iaf till en början, sen var det lika mycket fart på henne igen, tills hon blev så trött att vi åkte hem istället. Hon sov dessutom så länge att jag fick klippt hela gräsmattan, vilket inte var fy skam…

Showen har ju Lillis haft på här hemma också. Oj alla dessa underbara stunder som jag skulle vilja stanna tiden, ta till vara och lägga på burk. Ni kanske förstår hur jag känner? Stunder man inte ens vill eller hinner ta fram kameran eller telefonen för att fota för det är ju ”to ruin  the moment”. Idag fick jag ändå fota fröken in action då hon i flera omgångar under dagen ville klä på sig själv. Ibland hade hon två par byxor på sig på varandra, ibland ett par per ben. Ibland hade hon två klänningar, ena kanske ut och in eller så bara runt huvudet. Ibland var strumporna under strumpbyxorna och ibland olika strumpor på var fot. På och av och på igen. Så tränade hon att klä sig, lite frustrerad mellan varven då två fötter inte gick genom samma byxben, men hjälpa till fick jag inte heller så det var bara att iaktta och förundras hur hon lär sig så fort dag för dag…

 

Torsdagströtthet

Den här veckan har jag nog fått känna på den verkliga småbarnsförälder-tröttheten. I samband med att vi försöker avvänja Lillis från att komma och sova halva nätterna med oss har det också blivit en del vak-timmar under den här veckan. Att jag dessutom har fått en början till en förkylning (som jag hoppas inte slår till så hårt) har ju inte precis hjälpt till. Nu har ju det inte varat så länge ännu men idag har jag nog varit väldigt mosig i hjärnan. Har bland annat upprepade gånger totalt glömt bort morgondagens jobb-happening, och bara en stund efter att vi diskuterat skjutsar så säger jag till en kollega ”hej då, trevlig helg”, då en annan kommer emot och säger ”syns imorgon”. Min förvånade och rätt så förvirrade min borde ha dokumenterats men två sekunder senare slår det mig att jag igen glömt hela faderullan….nå kunde ju vara värre saker jag glömmer bort (eller mera livsavgörande saker jag jobbar med), men den mosiga och råddiga hjärnan har nog spelat lite spratt idag…

21.9.17.1

Som tur fick jag spendera eftermiddagen med min lilla älskling. Lek, bus och lite äventyr ute i höstsolen var nog botemedlet idag, för väl på föräldramötet på dagis ikväll var jag hur pigg som helst…

21.9.17.2

21.9.17.3

Men nu har nog hjärnan sagt gonatt redan, så nu blir det nog att krypa till kojs för att (förhoppningsvis) vara pigg och glad med jobbgänget imorgon.

Blicken framåt denna vecka

18.9.17.1.jpg

Med blicken framåt tar vi tag i nya veckan, struntar i en sjuk axel (vet inte alls vad jag gjort eller vad det är -> burana och vila ska väl hjälpa lite iaf..) ett litet kaktusfrö som gror i halsen (så går det när man är lärare och förkylningstider råder bland eleverna -> dubbla doser ingefära-shottar ett tag nu bara), lackande inspiration (->ska väl botas med pinterest än iväll) och känslan att dagarna bara rusar förbi (hallå det var ju just måndag…?)

 

Nytt på stickorna

Hade helt paus från handarbetet i augusti men nu i september har jag småningom tagit fram handarbetet igen. 

Det jag började hösten med var min jul-halsduk som jag vill kalla den. En lång halsduk som har ett mönster i rött och vitt. Mönstret heter Oak scarf och det har jag köpt från Ravelry. Den kommer bli rätt så lång och den stickas på rundstickor för att få den dubbelsidig, så vi ska se om jag får färdigt den till denna jul eller senare. Ska också snart ta och börja på en julklapp till Lillis också plus ett par andra mindre projekt….men vi får se hur det blir, det är ju inte för den färdiga produkten jag stickar utan för sysselsättningens skull.

Hur gick det med trädgårdsprojektet?

Jag har ju skrivit en del om att vi haft ett trädgårdsprojekt på gång här hos oss i sommar. Ett projekt som skulle vara relativt litet och inte ta hela sommaren. Vi skulle egentligen ha bort några stenar, en stor trädrot och sedan också grävt en dräneringskanal för att få bort vattnet som orsakade att solterrassen flyttade på sig så fort marken frös på vintern.

Nå för det första kan vi ju nu i efterhand konstatera att vi bor i Vörå och här finns inte något begrepp som heter ”några stenar”, under ytan finns massor av stenar, varav många är betydligt större än man tror. För det andra har ju hela sommaren regnat bort och att gräva, mocka och släta ut jord är inte roligt när allt är lervälling eller gyttjemark. Och för det tredje så kommer det jämt en massa småsaker i vägen under sommaren. Sen så blev det ju lite mera än lite jord som skulle slätas ut och en dräneringskanal som skulle fyllas, det blev ju liksom halva gården som blev fixad med ny jord och ny gräsmatta…Men vi konstaterade att nu gör vi detta ordentligt och det får då ta hela sommaren då, det kommer ju flera somrar man kan göra ”lite mindre” på.

Här kommer först ett par bilder från då grävmaskinen var i farten…

11.9.17.6

11.9.17.7

Det var som sagt mycket flera stenar vi flyttade undan, så nu har vi en fin stenvägg längs med ena tomtkanten, vi fick också fram en fin klippa som vi hittade under en massa mossa och ris. Vi har också ökat storleken på gräsmattan med ca fem meter åt två olika håll. Tidigare har det varit skogsmark och vildvuxet gräs/ogräs vid kanterna…

11.9.17.4

11.9.17.1

11.9.17.2

11.9.17.3

11.9.17.5

De här bilderna tog jag i helgen efter ännu mera regn, så nu ser det ju igen ut som gyttjepölar lite här och var…Men vi har nu då äntligen fått ut all jord och sått gräs, så vi hoppas på en lång mild höst med lagom mycket regn så hinner mattan gro innan vintern. Till våren ska ännu några buskar planteras men sedan har vi säkert nästa sommar har bättre möjligheter att springa runt barfota på gården och jaga Lillis…?

Från soffmorgon till bus-kväll

Denna fredag inleddes med en slö morgon i soffan. Lillis vaknade redan vid klockan sex och skulle bestämt upp trots att hon var så trött att hon kunde gott och väl sovit två-tre timmar till. På soffan somnade hon trots allt inte även om vi bäddat med både filt och kuddar, men lite lugn och ro hade vi iaf. Kissekatten däremot sov hela förmiddagen på soffkanten.

Eftermiddagen och kvällen har däremot varit desto mera fartfylld. Vi har både varit ut på cykeltur, plockat nya rönnbärskvistar och busat i mängd och massor. Ni som följer mig på Instagram så får en liten inblick i vår busiga kväll på insta-stories. Men kan väl bara säga att hon och jag är ganska lika till annat än utseendet också, däremot förstår jag inte varifrån hon fått sin konstanta energi ifrån…

Nu väntar fredagsmys med fångarna på fortet och kokosbollar. Ha en skön fredagkväll!