Toner som berör

skymninggryning.jpg

Tjugo gånger hade jag äran att börja konserterna med solo-toner. Tjugo gånger fick jag vara mer eller mindre nervös för just de tre första tonerna innan det sedan flyter på nästan av sig själv. Egentligen flöt det nog aldrig helt av sig själv, utan varje gång har jag fått leva mig in i musiken för det är ju först när man spelar från hjärtat som det berör. Och just det är vad jag vill göra med musiken jag spelar. Spela in i hjärtat på folk och beröra dem. Och det har jag verkligen fått göra tack vare de underbara toner som komponerats till Skymning Gryning. Dessutom har jag fått göra det tillsammans med ett gäng helt underbara människor. Många har fått alldeles speciella platser i mitt hjärta och är tacksam och glädjefylld över att veta att vi kommer göra mycket tillsammans ännu i framtiden.

24312718_1530277990388678_5996895566572095654_n

Känslan man får när folk berömmer ens spelande är väldigt fin, blir väldigt personligt men också väldigt svår att beskriva. Jag blir alldeles varm i hjärtat varje gång någon tackar för de vackra tonerna eller när någon säger hur otroligt fint jag spelar. Fick också frågan idag av en som undrade om jag aldrig spelar fel, då började jag nog bara skratta, för visst gör jag det, precis som de flesta andra musiker. Jag tar aldrig för givet att jag spelar rätt, vackert eller i ton med andra utan jag jobbar hela tiden för att det ska bli vackert, rätt och i ton med andra. Jag vill ha en själ med i varje ton, såväl på långa solofraser som på enstaka toner som skapar klangen i orkestern. Är kanske lite väl självkritisk ibland också, men samtidigt behövs det också med ett så känsligt instrument som oboen är. Men varje ord jag fått under den här orkesterperioden bevarar jag i mitt hjärta, och hoppas jag får beröra alla igen vid något tillfälle.

keep-calm-and-play-oboe-43

Så den här perioden må vara vid sitt slut, men som vi konstaterade med ena Thomas idag är att nu avslutar vi detta med ett utropstecken, och klickar sedan för ett styckebyte, för trots allt kommer vi fortsätta härifrån med någonting, någonstans och någon gång. Puss och kram till er alla! /oboisten

9.11.17.2

Annonser

Veckan som varit….

Jag veet, har varit väldigt frånvarande på bloggen denna vecka men får ni en kort update på vad vi gjort denna vecka:

  • haft fullt upp på kansliet med planering av vårens kursprogram
  • insjuknat i feber (den yngsta i huset) så jobbat hemifrån en halv dag tills vi kunde ta skiftesbyte med mannen och jag kunde gå och undervisa
  • övat flitigt med min damkör och med de två andra körerna vi har julkonsert med
  • Byggt en snögubbe och åkt pulka
  • haft ett par sällsynta lediga kvällar hemma med familjen
  • suttit och köat till tandläkarjouren och blivit beodrad buranakur

så nu kan intresseklubben anteckna och ni vet ungefär vad som försiggått hos NillansWikin så nu kan vi ta igen lite på SkymningGryning också.

Tre konserter spelade denna helg. En på fredagkväll i Närpes och två ikväll i Vasa. Lite annorlunda konserter har det varit denna helg, eller musiken har ju varit den samma men vi har tyvärr haft endast tre solister på scenen eftersom den fjärde drabbats av allvarligare familjesjukdom, men förhoppningsvis är alla fyra med igen nästa vecka. Fint har ändå de tre övriga skött om alla sånger ändå, vi har ju ändå så otroligt duktiga sångare med oss! I fredags hade vi också en del spänning då dirigenten sitter fast i Köpenhamn då flygplanet var trasigt, så han var åtminstone tre timmar efter i tidtabellen. Detta löstes ändå rätt så bra, då han landar i Vasa 45 minuter innan konserten skulle börja i Närpes, och får sedan skjuts till konsertplatsen och vi kunde börja ca 20 minuter senare än tänkt. Ja allt kan ändå hända när man håller på med stora konserter, men slutet gott allting gott, för vi har ändå gett tre toppenbra konserter i helgen där vi än en gång fått beröm och stående ovationer. Blir ännu bara paff över hur otroligt stort detta blivit och hur folk gång efter gång berömmer alltihopa. Inte för att jag tycker det skulle vara på nåt sätt dåligt eller inte värt det, men för att man helt enkelt aldrig blir van med så här mycket beröm.

26.11.17.1

26.11.17.2

Nu har vi en hel vecka till nästa två konserter och efter det är det bara en sista kvar den femte. Hur ska man få tiden att gå när hela projektet är över?…nå vi ska inte fundera på det ikväll utan istället lägga huvudet på kudden och avsluta denna vecka. Tack och godnatt!

Helgen med oratorie-familjen

Vilken helg det varit. Tre dagar, tre städer och fem fullsatta konserter (eller egentligen fyra dagar, sex konserter, för vi hade ju en konsert i Jakobstad på torsdagen också…) Ord kan inte beskriva helgen, men det har varit oerhört roligt, givande, tungt och fint. Vi kan verkligen börja säga att vi blivit en oratorie-familj. Det är ingen skillnad på om man sitter i orkestern, sjunger i kören, är en av dem som gjort verket eller är solist, vi är alla en del av samma stora familj. Så tacksam att just jag får vara med i detta projekt. Har fått flera väldigt fina vänner och kollegor som jag ser fram emot att få jobba med om och om igen i olika sammanhang. Nu är det ju dessutom tur att vi fortfarande har sex föreställningar kvar…

Helgen var visserligen tung, att köra från Österbotten ner till Ekenäs, ge två konserter, köra vidare till Åbo, sova på hotell, åka över med färja till Mariehamn, ge en konsert, ta nattfärjan tillbaka till fastlandet, köra till Borgå, ge två konserter och sedan ännu köra hem till Österbotten tillbaka är ingen lugn och vilsam turné. Fredagen var tuffast för ansiktsmusklerna med övning och två konserter tätt inpå varandra, medan lördagen var tyngst för psyket med ändå rätt mycket väntande och kanske lite för lite sömn. Men att det varit tufft väger ändå inget emot den respons vi får från konserterna eller den glädje och njutning det är i att spela konserterna. Kan verkligen inte lägga ord på hur det är att vara med mitt i alltihopa, men kan försöka förklara det med några bilder från helgen i alla fall.

dav

bty

dav

dav

dav

dav

dav

dav

bty

Turné på Åland

Hej hej från Åland och Skymning Gryning turnén! Vi hade igår två smockfulla konserter i Ekenäs kyrka och i morse steg vi på färjan över till Mariehamn. Här har vi en konsert ikväll som också är nästan slutsåld, har inte helt koll på antalet sålda biljetter, tror det fanns en del ledigt ännu men det är också den största salen vi spelar i…

dav

Idag har vi haft bra med tid här innan konserten så vi har bra hunnit fixa till oss, vila och sedan värma upp innan soundchecken och konserten. Skönt det, eftersom vi igår knappt hade tid att klä på oss konsertkläderna då det strulat till sig lite under soundchecken. Men sånt är väl turnélivet, ibland stressigt och ibland mycket väntande.

Ikväll stiger vi igen ombord på färjan som tar oss vidare till Helsingfors, varifrån vi imorgon åker till Borgå. Nu ska jag gå och värma upp för kvällen.

IMG_20171118_155019.jpg

Måndagens plus och minus

En helt vanlig måndag men både plus och minus i kanten. Ett stort minus för slask vädret. Hatar verkligen slask väder, denna isande kalla blöta sörja som kommer ner, klottrar och gör marken både äckligt lerig och blöt men som inte alls bidrar till en fin vit vinter. Nej fy för den! Snö tack eller torra dagar, även om de så är kalla men slasket får gärna hållas borta. Minus får också den envisa förkylningen som kommer och går men aldrig lämnar kroppen helt. Hade i morse igen så ont i halsen att jag helst velat gråta när jag tuggade och svalde morgonsmörgåsen. Ett par timmar senare var halsont som bortblåst igen. Men nu har jag druckit en halv kanna ingefäradryck så hoppas den hjälper till imorgon också.

IMG_20171113_205044.jpg

Plus för idag är nog att det är en helt vanlig måndag och en kväll hemma med familjen. Tänk att det kan göra så mycket att bara få vara under samma tak på samma gång. Vilken tur att morgonkvällen också får spenderas hemma tillsammans. Nästa plus är att mina notböcker jag beställt äntligen kom med posten. Tog bara en månad, och paketet och delvist innehållet också var tyvärr skadat i posten (minus för det) så jag vet någon som får ett inte-så-glatt-samtal imorgon. Men sångerna vill jag helst sjunga redan ikväll, men kanske jag ändå inte ska väcka Lillis. Nöjer mig med stickning i soffan istället. Månne jag får denna klar till jul ännu?

IMG_20171113_214905.jpg

Ja och jag tänkte ju faktiskt glömma ett plus. Vann en Instagram bild-tävling med brgroftheweek vid Friends and Brgrs i Jakobstad. Så nu ni musikervänner i Skymning Gryning så drar jag er ändå dit en till när vi har nästa dubbelföreställning, korvgörans får vänta till en annan gång *hehe*.

ps. nu låter det som minussidan blev tyngre men även om minusen var flera så vägde nog plussidan tyngre. Så nej det har ändå inte varit någon crappy måndag…

Inte släppa fokuset

12.11.17

Sedan i tisdags har jag spenderat varje dag i Schaumannsalen, och nu i helgen har det dessutom blivit hela dagar. Nu har vi ju då visserligen också haft två genrep plus åtta föreställningar. Helt otroligt, egentligen att vi redan haft å-t-t-a föreställningar. Åtta så gott som fullsatta föreställningar. Några ströplatser har funnits lediga på t.ex torsdagen och fredagen men både idag och igår har alla fyra blivit helt fullsatta. Att vi dessutom fått stående ovationer på alla föreställningar hittills är också otroligt roligt. Tänk att vi kunnat ge så många människor en så fin upplevelse, och ännu får vi göra detta tolv gånger.

Efter föreställningarna har det varit roligt att lyssna på publikens kommentarer. Folk kommer fram och tackar och säger att det var otroligt vackert. ”Mäktigt” är det ord jag hört flest gånger. På facebook har jag också följt med vad som kommenterats, och blir riktigt varm i hjärtat att läsa hur berörda folk blivit av det vi gjort. Visserligen är oratoriet Thomas och Thomas stora mästerverk, men som de själva säger så är deras del endast ord och noter på papper men vi alla i produktionen är med och förverkligar detta. Det är en fin känsla.

Nu kanske man kunde tro att för att vi fått så mycket fin kritik så kan man slappna av och bara köra på, men nej, det är snarare tvärt om. Nu har ju de flesta i publiken ännu högre förväntningar på vad de ska höra så vi får ju då skärpa till oss lite mera ännu för att leva upp till de förväntningarna. När man kör tjugo föreställningar av samma verk finns ju också risken att man släpper taget och tänker att ”men det här kan vi ju redan”, men samtidigt är ju då också risken för både större och mindre fel. Det har iaf jag själv märkt att när man förlitar sig på att man hör och kan när man skall komma in med nästa toner så missar man ändå infarten. Hände sig faktisk här en föreställning för både mig och han som spelar klarinett, på samma ställe satt vi båda och lyssnade på melodierna och sedan tänker vi båda typ ”här fattas något” och så inser man att det är ju vi. Men sånt händer även för de bästa får man väl säga och det var nog bara ett par långa toner vi missade och kom in för sent på, som tur. Och jo, vi skärpte till oss efter det, men just därför är det viktigt att koncentrera sig och fokusera lite mera för varje konsert, för det är då vi levererar, det är då vi spelar in till hjärtat och det är då som publiken kan gå ut och tänka att det var något mäktigt.

Dubbelt upp i dagarna tre

Har blivit alldeles paff över hur många det är som velat följa med här på bloggen hur det ser ut från min synvinkel i Skymning Gryning. Gläder mej verkligen, så välkomna med bara!

En fjärdedel av föreställningarna spelade, eller över egentligen för vi har bara fjorton kvar. Både idag och igår har vi kört med dubbla föreställningar och imorgon blir det likadant. Tufft är det och kan ju inte påstå man har mycket annat i tankarna än oratoriet just nu, men det gör absolut inget för det är så himla roligt att vara med!

Att spela dubbla föresällningar blir tufft både för kroppen och knoppen. Men för tillfället vet jag inte om det är ansiktsmusklerna eller ryggen som får jobba mest. Eller jo, ansiktet jobbar mest men ryggen är mest sjuk, har fått såna otroliga spänningar i de muskler som sitter under skulderbladen (de är dom man bär upp instrumentet med), plus att jag säkert spänner ryggen lite väl mycket då stolen jag sitter på har en liten bakåtlutning. Fick en första hjälpen massage av en i orkestern, men ska nog bli skönt med en varm bastu ännu ikväll, och lite mobilat på till natten så ska vi se om det är bättre imorgon.

IMG_20171109_183956.jpg

Att vara oboist betyder ju inte bara att man får (iaf i detta verk) en massa fina solon att spela, utan man har ju också ett litet press på sig att hålla tonen vacker och intonationen i skick (dvs. att inte spela falskt eller för högt). Detta gör ju då också att man blir tvungen att hålla munstycken/rören i skick, så idag och igår har jag suttit och täljt på nya rörblad som jag sedan (om de blir tillräckligt bra) provspelar lite i ett par delar av verket. Idag lyckades ett så vi ska se hur det känns imorgon om det då kunde bli mitt nya solo-rör. Lät iaf lovande men de brukar ha en tendens att ändra från dag till dag och speciellt efter att man börjat spela in dem lite. Men hoppas kan man ju alltid…