”En minut kvar orkestern…”

Det går ett härligt sorl bland människorna backstage. Kören har redan sedan en stund tillbaka ställt upp sig på led, redo att gå in på scenen. Vi musiker står lite här och var i olika stora grupper och pratar med varandra, en del berättar halvdåliga musikerskämt (nåt som brukar höra till innan spelningar) andra pratar frisyrer eller klädseln. Lite komiskt ändå att orkestern är allt annat än i ordning  för att gå in, för vi ska ändå gå in först på scenen. Solisterna står också bland oss backstage och deltar i diskussioner. Thomas Lundin går lite nervöst runt bland oss och jag tar tillfället i akt och frågar om han är den som är mest nervös av oss. ”Jag tror det” säger han, mannen som aldrig brukar vara nervös när han själv ska upp på scenen, men nu verkar det svårare att släppa (Thomas egna ord) men tycker det är fullt förståeligt, det är ju ändå hans och Thomas Enroths verk som nu ska spelas. Deras skuta som ska sjösättas…

”Fem minuter kvar hör ni”, ropar någon och en stund senare börjar det höras mera schhh ljud här och var. Tre minuter kvar, och det börjar väl kännas lite småpirrigt men känns ändå ganska lugn. Det jag själv är mest nervös för är första tre tonerna. Jag har äran att få spela ett stort solo i ouvertyren, så med andra ord, första solotonerna som hörs i hela verket är det jag som spelar. Det som gör mig nervös är egentligen inte själva solot utan det faktum att jag börjar på ett lågt h, som är näst lägsta tonen man kan spela på oboe, och den är inte alltid den lättaste att få till på ett mjukt och lätt sätt utan att kixa (dvs. få den att ljuda utan andra ljud i början eller ”smälla till”)…

”En minut kvar orkestern”, ropar våran konsertmästare Krista. Liten stund ännu och sedan är det dags att gå in. Trots att vi stått lite huller om buller går vi sedan in på scenen i den ordning vi sitter. Publiken applåderar och jag sätter mig, tar fram munstycket ur lådan, knäpper på stäm-mätaren och utbyter några blickar med Krista att ska vi verkligen stämma nu när publiken applåderar då kören ställer upp. Men vi gör det och jag spelar ett A som jag brukar…

Inledningsvideon kör igång och det är nu det gäller. När väl ouvertyren börjar så är koncentrationen på topp. Jag följer med taktslagen, räknar, andas, gör en sista snabbcheck på att oboen inte i misstag heller är snett ihopsatt. Räknar vidare tre-två-tre-fyr, fyra-två-andas-ladda…och så börjar jag mitt solo. Felfritt börjar jag och kan lugna mig en aning och njuta av resten av solot också.

Så kör vi på, del efter del. Solisterna kommer in, sjunger sina delar, kören sjunger, vi spelar, laddar upp för mindre solon igen, andas ut mellan varven och spelar vidare igen. Plötsligt är vi framme vid sista delen och sista tonerna. Applåderna ljuder, publiken stiger upp och man är nästan lite paff. Är det slut redan? Det gick ju såå bra! Vi tackar och kör sedan en liten encore och får ännu lite fler applåder…känslan i rummet är nästan magisk kan jag säga.

9.11.17.2
En obligatorisk selfie innan konserten…
9.11.17.1
Och så vår dirigent Nils-Petter Ankarblom samt solisterna Margaretha Nordqvist, Therese Karlsson, Sören Lillkung och Erik-André Hvidsten efter premiären.

Nu kör vi!

Frisyren ja, den blev riktigt bra, flätat igen än gång, men flätor är ju både snyggt och praktiskt. Visserligen fick jag reda på att vi inte idag ännu skulle ha konsertklädsel, men det är ju ändå alltid roligt att vara snygg i håret…

Men nu är vi på gång och om bara en liten stund börjar vi med genrep och första genomgången…

IMG_20171107_172158.jpg

Genrep idag!

Genrep. Det är det dags för idag. Igår var det en som frågade mej om jag är nå nervös, och kunde lugnt säga att nej det är jag inte, men när jag igår såg på svenska dagen festen från Yle5 och hörde delar från oratoriet fick jag nog ändå ett pirr i magen. Absolut ingen panik eller ångest, snarare ett förväntansfullt pirr som hör till när man laddar upp för något. Och jo, pirret sitter i idag med och har blivit mera ju närmare genrepet vi kommer.

Ska snart gå och fixa färdigt håret, sitter som bäst med lock-rullar i håret och har jobbat lite på datorn, men nu har rullarna och håret svalnat helt så ska fixa till frisyren lite. Sedan min studietid har frisyrfixandet blivit en del av min uppladdning inför konserter. Inte bara för att jag tycker om att vara fin i håret, utan det får mig lugn och fokuserad. Ska sedan ännu värma upp här hemma lite med att spela långa toner och kolla igenom några enstaka ställen i stämmorna. Det är egentligen först idag jag börjar känna mig helt frisk i bihålorna också, stämbanden och halsen känns fortfarande lite sköra men de blir också bättre hela tiden med alla olika huskurer…Men nu rusar tiden iväg så vi får höras mera senare. Kanske lägger upp en bild på kvällens frisyr ännu om jag hinner…

IMG_20171107_123039.jpg

Salt-Caramel-Chocolate Cake

Eftersom jag låg hemma däckad i en ordentlig förkylning förra veckan så blev det inte bakat något till jobbet till torsdagen, men istället blev det bakat till idag. Lite passande blev det ju också med både svenska dagen idag och kladdkakans dag imorgon, och omtyckt blev den ändå. Om inte annat så gjorde det någons måndag lite bätte.

Den här kakan blir absolut bäst om man bakar själva kakan och kokar caramelsåsen dagen innan, låter svalna och garnerar sedan dagen efter. Flingsaltet i kakan ger ett litet extra sting och höjer både chokladsmaken och det söta i caramelsåsen. Om man vill kan man hur bra som helst göra kakan i en mindre långpanna och göra den som brownies istället.

Salt-Caramel-Chocolate Cake

4 ägg
5 dl socker
200 g smör
150 g mörk choklad
4 dl vetemjöl
2 msk kakaopulver
1,5 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1 dl kallt start kaffe

1 burk kondenserad mjölk

Flingsalt

25 g smör
150 g mörk choklad
1,5 dl grädde

Smält smör och choklad i en kastrull och låt svalna. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda alla torra ingredienser och varva sedan ner dem i äggvispet med smöret och kaffet. Grädda i en form med löstagbara kanter i 200 grader i ca 25 minuter. Den får vara litelite kladdig i mitten ännu när du tar ut den men inte riktigt lika kladdig som en kladdkaka. Låt kakan svalna i kylskåp över natten.

Ta bort etiketten från den kondenserade mjölkburken. Lägg burken och ligga i en kastrull (öppna den inte), fyll på med vatten så den täcker burken helt och koka i ca 2,5 timmar. Ju längre du kokar desto tjockare blir den. Fyll på med vatten med jämna mellanrum så att burken hela tiden hålls täckt. Låt sedan burken svalna helt över natten innan du öppnar den.

Sjud upp grädde, choklad och smör i en kastrull låt svalna. Ta ut kakan ur formen och nu när den är kall borde den gå relativt lätt att föra över på ett serveringsfat. För att få en jämn och fin yta lönar det sig att lägga kakan med botten uppåt. Öppna den kondenserade mjölkburken och häll ut caramelsåsen i en skål och rör om lite ifall den verkar lite på tjockare sidan eller ojämn. Bred ett jämt lager över kakan och strö över lite flingsalt. Häll till sist över chokladganachen. Ställ i kylskåp för att stelna och servera sedan kall till en kopp kaffe eller te.

6.11.17

 

 

Kött från granngården tillsammans med congac-pepparsås

Hade ikväll bjudit in mamma och pappa på middag eftersom jag hade födelsedag i torsdags. Något stort kaffekalas har jag inte längre på födelsedagen innan jag fyller trettio, men kaffe för mina föräldrar kan jag bjuda på. Nu blev det då inte bara kaffe utan än impulsiv middag som vi beslöt om igår. Men tre rätters blev det och gott var det.

Förrätten blev en enkel halloumi sallad som jag serverade i mina fina dropp-skålar. Velade fram och tillbaka med vad jag skulle bjuda till förrätt men till slut föll det på en enkel halloumi sallad ändå. Skulle vi planerat middagen lite tidigare redan tror jag att jag skulle bjudit på en jordärtkocksoppa eller någon annan förrättssoppa, men med tanke på att huvudrätten ändå var så pass kraftig och mustigt så var det nog ett bra val att ha en enklare förrätt.

dav

Huvudrätten ja, det blev biffar av nöt innerfilé (från granngården btw, mycket gott kött!) med en congac-pepparsås, ugnsstekt mandelpotatis och honungs marinerade morötter i olika färger. Japp du läste rätt, olika färger; mamma hade med sig både orange, gul och lila morot, plus palsternacka. Alltså såååå gott att honungsmarinera palsternacka och tillreda i ugnen. Morötter är också mycket gott så, men hade inte provat det med palsternacka innan, så tipseli-tips på det! Köttet lyckades jag också steka till perfekt rosa biffar, vilket inte är det lättaste, men kanske jag börjar lära mig tricket nu? Till maten hade pappa tagit med ett gott rödvin (Ripasso) som passade utmärkt till biffen.

IMG_20171104_221752.jpg

Till efterrätt åt vi av min födelsedagstårta och den var ännu godare idag när den fått stå och gotta till sig. Ifall ni missat hur den såg ut så kan ni klicka Här.

Riktigt roligt med middagskvällar, borde egentligen ordna dem oftare så kunde man prova på nya resept nu som då också, och kanske få nån annans åsikter om hur man lyckats än mannens, min egen eller Lillis (som verkligen inte är särskilt pålitliga ännu).

IMG_20171104_222051.jpg

My birthday cake

Man får vara nöjd med utseendet på en tårta när man lyckas! Det blev jag idag när jag bakade årets födelsedagstårta. Trendig, liten, mycket choklad och väldigt snygg!

2.11.17.3.jpg

Födelsedagen har spenderats hemma idag eftersom Lillis inte ännu idag skulle till någon dagis. Febern har iaf gått ner för oss båda, men min hals är nu ännu sjuk som sjutton så hoppas den blir bättre till imorgon. Nå hur som helst så hade jag ju plötsligt bra med tid att göra en snygg-tårta så jag vågade till och med på droppande glasyr.

Har inga bilder från hur tårtan ser ut inuti, för att få en bit som hålls ihop och är snygg på fat är nog stört omöjligt. Ja jag har ju glömt att nämna att tårtan egentligen är en mini-tårta på bara 20cm i diameter. (syns ju inte på bilden direkt…) Men har två olika fyllningar, två lager med pätkis-chokladmousse och ett lager med jordgubbar och grädde blandat med färskost. Och jo den blev precis så god som den ser ut!

2.11.17.2

ps. trots att jag gjorde en minitårta just för att vi bara är två vuxna i detta hus och jag inte vill eller orkar äta tårta två veckor i sträck så skulle den här gott och väl räckt till 8 vuxna (minst).

 

Blogglista: Pysselnissen i mig

Veckans bloggläsare på sevendays handlar om DIY eller pyssel, och en sådan lista kan man väl ändå inte lämna oifylld. Så här kommer mina tankar och svar…

2.9.17.1

  • Det här tycker jag om att pyssla med: har egentligen olika perioder med vad jag tycker om att pyssla med. Det är det allt mellan papper, naturmaterial, tyg, järntråd, pärlor och hobbylera (fimo-massa). Beror egentligen mera på inspirationen. Däremot får man nog betydligt snabbare resultat när man jobbar med naturmaterial och gör typ kransar eller olika sorters dekorationer, än när man pysslar med en massa småplåtit som pärlor, papper och sånt.
  • Mitt bästa DIY-tips: Tänk inte att du inte kan och jämför inte med vad andra gör. Tanken med diy är ju att det ska bli personligt och att man ska ha glädje att göra det också. Dessutom brukar man kunna mycket mera än man tror, och så kan man alltid ta mall från nätet så har man nåt att gå efter.
  • Ett pyssel alla borde göra: En krans till dörren, kräver inte några större kunskaper, utan blir superfin redan med olika ris och ett vackert sidenband. Däremot finns det oändliga möjligheter att ta ut svängarna med dem, så passa på nu till julen tycker jag.
  • Min favorit DIY-blogg: Har ingen favorit utan följer flera olika som har inriktat sig på lite olika saker, men ni får gärna tipsa mig om en diy-blogg så kanske jag hittar en favorit ännu.
  • Det bästa med att pyssla: Ju mera man gör det ju roligare blir det, och så får iaf jag en stunds avkoppling till stressig vardag. (Däremot kan man aldrig sätta sig och pyssla med en femminuters tidspress och tro att man antingen kopplar av eller åstadkommer något vidare lyckat eller snyggt)
  • Det sämsta med att pyssla: att inspirationen allt för ofta kommer just då man inte har möjlighet att pyssla, eller så avbryts man av femtioelva olika orsaker.
  • En DIY-julklapp jag kan tips om: ifjol gjorde jag varsin lego-gubbs tavla (klick) till min systers två pojkar. Blev både fina och inte alls svåra att göra.
  • Här hittar jag inspiration till pyssel: pinterest är nog mitt favoritspel finns sååå mycket där, lätt att söka och lätt att själv spara i olika mappar för senare bruk.

Som en liten bonusfråga så visar jag tre av mina favoriter som jag gjort själv.

24.7.17.1

Frukterna jag gjorde åt Lillis i somras tyckte jag både om att göra och blev faktiskt väldigt nöjd över dem (inte alla), men de flesta, och när jag få en ny virknings-il så ska det bli flera.

1.11.17.2

En oldie men fortfarande något av de projekt jag är mest nöjd över. Väggdekorationen jag gjorde till hallen i min studie-lägenhet i Helsingfors är jag grymt nöjd med. Den är gjord i tapet och blev över tre meter bred om jag inte minns helt fel.

24-2-17-4

Min stickade klänning! Trots att ärmarna blev för långa och modellen kanske är aningen bred så stortrivs jag i den. Kommer nog bli välanvänd denna vinter!