Du varg, du varg….

Hade tänkt skriva om helgen idag, men istället får det bli ett kort inlägg om det mest aktuella här runt omkring, nämligen vargen.

Tror alla hört historien om pojken och vargen, den där en pojke lurar folket i byn att vargen kommer, och ropar ”vargen kommer” och alla blir rädda men han bara skrattar. Efter att han upprepat sitt bustrick några gånger tror de inte längre på honom när dagen kom och vargen kom på riktigt och istället åt upp alla får även om pojken då ropade ”vargen kommer”. Lite så känns det som nu, vi ropar och ropar att vargen kommer men staten ”tror” inte på oss eller egentligen är det så att de bara inte lyssnar, för de vet ju att det inte är ett bustrick. Vi har varg här!

I morse var den här hos oss. Igen. Bara ett par hundra meter från vårt hus, och troligen så håller den hus här i den relativt lilla skog som finns här i byn. Redan vid påsk så observerades den här omkring, men jag har ändå känt mig relativt lugn och intalat mig själv att vargar rör sig så långa sträckor dagligen att den nog inte är kvar här, men fel hade jag. Den observeras dagligen på olika platser här i byarna runt omkring, och verkar inte vilja röra sig iväg bort trots att den fördrivits vid några tillfällen också. Rädslan ligger ju nu i det att den inte alls verkar se det som ett problem att bo nära bebyggelse. Visst bor vi på glesbygden ute på landet, men vargar ska inte befinna sig långa perioder nära människan. Den ska vara rädd för oss. Nu verkar den trivas och tycka det är mysigt att luffa omkring och kanske det rent av är roligt att känna av spänningen bland oss? Tänk om den redan hittat ett bo åt sig, och föder en kull med ungar? Redan tanken på att vi möjligtvis inom några veckor kan ha fem vargar eller fler här är riktigt skrämmande…

Ska vi liksom konstant vara rädda att gå ut, låta djuren vara ute, ha barnen att leka ute på gårdarna, gå och cykla till skolan, vänta på skoltaxin, etc.? Ska det vara så att folk som är ute på länk har med sig knivar och rent av yxor eller vapen för att de ska kunna försvara sig själva eller andra om de stöter på en varg? Ska vi verkligen ha det så i vårt annars så civiliserade samhälle att vi ska behöva vara rädda för ett rovdjur? Att byråkratin tagit så stor makt att en varg numera är mera värt än ett människoliv. Visste ni till exempel att det finns folk som sitter av längre fängelsestraff för att de skjutit en varg än någon som tagit en annan människas liv? Där har verkligen något gott fruktansvärt snett!

Nu vet jag att det finns mängder av folk som tycker att vi säkert överreagerar, och att vargen inte alls är så farlig som vi får det att låta som, men gör vi det då? Svar nej vi gör inte det. Vi lever just nu med en konstant oro för att det ska hända något allvarligare. Men är det först då det börjar hända saker? Räcker inte det med de rävar och den stackars hund som redan fått sätta livet till för vargen? Räcker det inte med att den ses så ofta som den gör, och så nära bebyggelse? Skulle det varit för några tiotals år sedan redan skulle problemet skjutits bort för länge sedan, för ännu då var ett människoliv mera värt än ett rackartyg på fyra ben och med svans. Så alla ni som tycker att vargen säkert skulle gå att ha som vakthund på gården kan komma hit och bo, kanske ni då börjar förstå hur det är. Men till saken är det att vi som bor här, vi vill inte dela vår by med en varg. Finland har gott om stora och tomma skogar, där får de vara, men inte här. Inte bland folk, och absolut inte så att de utgör vare sig fara eller rädsla för människan!

Avslutar denna text med orden ur Astrid Lindgrens sång:

Vargen ylar i nattens skog,
han vill men kan inte sova.
Hungern river hans vargabuk,
och det är kallt i hans stova.

Du varg, du varg,
kom inte hit, ungen min får du aldrig.

varg

bilden googlad

 

Annonser

DIY: Mat till tipi-tuu

Nu på vintern ska vi ju inte glömma bort våra småfåglar. Till jul brukar många lägga ut en havrekärve, men varför inte ge fåglarna hemgjord fågelmat? Jag brukar ofta vara rätt sen med att mata fåglarna men i år har jag faktiskt varit i god tid ute med fågelmaten.

Att göra egen fågelmat både busenkelt och tar inte så himla lång tid heller, och man kan variera formarna enligt vad man själv har tillgång till, eller hur inspirationen slår till. Pepparkaksformar är ju överlag bra att använda om man vill ha i olika former, men vanliga muffinsformar är kanske något av de enklaste. Jag har gjort i lite olika storlekar och varianter, och hinner ju variera mera senare i vinter om jag så vill.

Gör så här:

  • Smält kokosfett i en kastrull (beroende på hur mycket man vill ha får man bestämma hur många hundra gram man smälter, men det blir väldigt mycket fågelmat om man smälter ett helt paket på en gång…)
  • Blanda i olika sorters fågelfrön och nötter (ämnade för fåglar), jag orkade faktiskt aldrig mäta hur mycket jag använde utan körde på känsla…
  • häll i formar, gör ett hål för snören och låt stå kallt tills de stelnat
  • Fäst snören och häng ut för fåglarna att äta.

2.12.17.1

2.12.17.3

2.12.17.2

Vi hängde upp vår fågelmat i äppelträdet så kan vi kika på fåglarna från vardagsrummet när de äter, eller egentligen för att vi helt enkelt inte har andra träd här på gården att hänga upp fågelmat i. Lillis såg ivrigt på när vi hängde upp dem, och upprepade alltid ”den däää”, ”hätta” (=hjärta), ”vågee” (=fågel) eller ”tedeee”.

2.12.17.4

2.12.17.5