De tusen sjöars land

Trevlig självständighetsdag till er alla! Tänkte frångå min tradition på att lägga upp Finlandia här på bloggen, och istället lägga upp overtyren ur det nyskrivna oratoriet Skymning Gryning. Hela oratoriet är ju skrivet för att fira vårt lands 100-års jubileum. Så varsågoda, blunda, lyssna och njut!

 

Annonser

Övning med Skymning Gryning – ur en orkestermusikers synvinkel

Igår kväll körde jag till Jakobstad för vår andra orkesterövning inför Skymning Gryning. Skymning Gryning är ett nyskrivet oratorium som en hyllning till Finlands 100-års jubileum. Personerna bakom verket är Thomas Enroth (musik), Thomas Lundin (Text) och Nils-Petter Ankarblom (orkester arrangemang), och måste säga att verket är helt underbart! Texterna, melodierna, kören, musiken, ja det är en ära att få sitta med i hela produktionen. För sitter det gör jag ju, i orkestern, jag är en av de handplockade musiker som fått komma med i den nybildade symfoniorkestern Aurora Finlandica.

skymninggryning

Igår kväll hade vi då som sagt övning, första övningen tillsammans med dirigenten, solisterna och kören, och kan väl sammanfatta övningen med ett wow! Visst blev jag förtjust i allting redan när jag lyssnat på musiken, ännu mera när vi haft första övningen och nu är jag väl frälst (eller hur man nu ska uttrycka det..?). Att få sitta i en orkester och ha en 60-mannad kör bakom sig plus då fyra fina solister ”i fören” är en fantastisk upplevelse, visst har jag gjort det tidigare, men det är något speciellt med såväl nyskrivna verk som verk på svenska. Att det är så nytt nu och ett jubileums-projekt gör väl att alla är med lite extra mycket. Det finns inte ännu några ”men såhär brukar man alltid göra” eller ”vi gör det nu för att det hör till”, utan det är mera drivkraft bakom det hela.

Men övningen igår gick verkligen över förväntan. Liten oro hade jag att hinner vi få ihop allt med endast en gemensam övning innan genrepet som vi har den 7 november? och sedan premiär den 8 november. Men jodå, det kommer gå galant! Vi började kvällen med att öva endast orkestern, senare kom solister med och vid slutet av kvällen kom också kören med, så det blev i slutändan 4,5 timmar intensiv orkesterövning, inte illa det, men det känns i kroppen ska jag tala om för er. Ni som trodde att det är ju bara att sitta och spela lite musik när man sitter i en orkester trodde fel. För det första krävs det ganska mycket av hjärnan att vara skärpt hela övningarna, man har ju inga slöpauser när man har paus utan det räknas takter och man lyssnar och följer med hela tiden, och när man spelar sin stämma ska man ju såväl lyssna på sig själv, på sina medmusiker och i detta fall också på kör och solister. Sedan har man alltid ett öga på dirigenten och ett på noterna. Kroppen jobbar ju också, inte bara sittmusklerna, utan hela övre kroppen jobbar ju när man spelar blåsinstrument, magmusklerna, ryggen, armar och fingrar, lungorna och fram för allt ansiktet, så visst jobbar man när man spelar och det känns. Men det känns bra även med träningsvärk.

26.9.17.2.jpg

26.9.17.1

Dirigenten för det hela är Nils-Petter Ankarblom, en fenomenal konstnär skulle jag vilja kalla honom. Jag har spelat med väldigt många olika sorters dirigenter, och han toppar dem nog alla med hur lätt det är att spela till hans ledning. Själv brukar jag vara väldigt nervös av någon orsak vid första övningarna med en ny dirigent och spela på tok för dåligt och inte alls hänga med trots att jag egentligen kan stämmorna väldigt bra. Nu var det inte alls så, utan snarare tvärt om. Han var lätt att följa, tydlig, hjälpte där det behövdes, visade och sade vad han ville och tyckte också att han såg alla musiker som personer, inte bara som ”hon som spelar oboe”, eller ”violinisten i bakre raden”, plus att han både är trevlig och har humor. Så det ska bli väldigt roligt att få vara med i denna produktion.

En kort videosnutt (via insta-stories) från slutet av övningen, och från min synvinkel i orkestern. Och nej det är ju inte jag som spelar solot här utan min fina klarinetist-kollega…

Premiär har vi som sagt den 8 november i Schaumanns salen i Jakobstad. Efter det blir det ännu 19 föreställningar runt om Svenskfinland (inklusive Åland), så rekommenderar varmt att ni kommer och lyssnar. Vill också poängtera att även om det heter ”oratorium” är det varesig något ”kyrkligt” musikverk eller något ”gammalt svårförståeligt klassiskt verk”, utan vacker nyskriven musik som jo kan klassificeras klassiskt men det är allt annat än svårförståeligt. Vackert det är vad det är! Ni får dessutom följa med mig lite mera bakom kulisserna sedan i november när vi drar ut på turné. Skoj eller hur?