Sjukstuga

Så var det hänt. Förkylningen tog överhand, både på mig och Lillis. Egentligen förberedde jag mig hela natten till tisdagen att vara hemma med sjukt barn redan på tisdag, men det dröjde ändå några timmar längre innan febern steg för oss båda. Själv satt jag och frös så jag skakade medan jag undervisade, och antar att febern började ta sats just då. Kvällen spenderades sedan i soffan halvsovandes med en lika sjuk fröken i famnen och barnkanalen på TV. Efter en ordentlig natt blev det ju nog bättre för oss båda, men blev en sväng till HVC med Lillis för att få ögondroppar. Är inte helt säker på om det var en ögoninflammation eller ”bara” en infektion för hon totalvägrade se på sköterskan. Nå nu borde det ju hur som helst bli bättre, och vi försöker droppa i ögonen 6-8 gånger per dag, men det är ju sådär passligt lätt med en som gråter och kniper igen ögonen så fort hon ser att jag tar fram flaskan…

1.11.17.1

Hade inte alls tid att bli sjuk nu. Inte för att man nånsin blir sjuk när det passar, men kan ju iaf trösta mig med att jag ändå hellre är sjuk nu än nästa vecka eller nån gång resten av den här månaden. Så lite tur i oturen ändå. Borde ju vara på benen igen nu efter några lugna dagar hemma, vi får väl bara hoppas far i huset håller sig frisk iaf.

Annonser

Helgen i sin helhet

Ännu i fredags trodde jag det skulle bli en rätt lugn helg eftersom jag vaknade med riktigt ordentliga förkylnings symptom, men redan på lördag morgon var de hälften mindre och idag har jag känt mig nästan helt återställd. Tur det, för då kunde jag cykla på veckans zumba-pass. Axeln som blev sjuk förra veckan hade också blivit betydligt bättre efter fysioterapin i torsdags, men nu gör den sig påmind igen så ska nog tänja, massera och göra övningarna jag fick från fyssen ännu ikväll.

Men annars har vi också haft en rätt så bra helg. Älsklingen var inte lika lyckligt lottad som jag gällande förkylningen så han har nog lidit i helgen, men förhoppningsvis svänger det för honom nu också.

Den här helgen hade de bilmässa i Botnia hallen, så ni kan ju gissa var vi tillbringat helgen. *Hehe*, men det är faktiskt så att vi varit med i talkogänget som ställt till det hela i alla år den ordnats. De två senaste åren har jag dock inte varit lika aktiv då Lillis har lite för mycket fart på, men vi var nog där alla dagar och såg på bilarna och träffade folk. På lördagen hade jag så full show med att springa efter fröken som så gärna ville krypa under banden till bilarna eller annars bara springa undan, så jag hann inte ens se på de fina bilarna men idag var hon desto mer villig att sitta i vagnen…iaf till en början, sen var det lika mycket fart på henne igen, tills hon blev så trött att vi åkte hem istället. Hon sov dessutom så länge att jag fick klippt hela gräsmattan, vilket inte var fy skam…

Showen har ju Lillis haft på här hemma också. Oj alla dessa underbara stunder som jag skulle vilja stanna tiden, ta till vara och lägga på burk. Ni kanske förstår hur jag känner? Stunder man inte ens vill eller hinner ta fram kameran eller telefonen för att fota för det är ju ”to ruin  the moment”. Idag fick jag ändå fota fröken in action då hon i flera omgångar under dagen ville klä på sig själv. Ibland hade hon två par byxor på sig på varandra, ibland ett par per ben. Ibland hade hon två klänningar, ena kanske ut och in eller så bara runt huvudet. Ibland var strumporna under strumpbyxorna och ibland olika strumpor på var fot. På och av och på igen. Så tränade hon att klä sig, lite frustrerad mellan varven då två fötter inte gick genom samma byxben, men hjälpa till fick jag inte heller så det var bara att iaktta och förundras hur hon lär sig så fort dag för dag…

 

Torsdagströtthet

Den här veckan har jag nog fått känna på den verkliga småbarnsförälder-tröttheten. I samband med att vi försöker avvänja Lillis från att komma och sova halva nätterna med oss har det också blivit en del vak-timmar under den här veckan. Att jag dessutom har fått en början till en förkylning (som jag hoppas inte slår till så hårt) har ju inte precis hjälpt till. Nu har ju det inte varat så länge ännu men idag har jag nog varit väldigt mosig i hjärnan. Har bland annat upprepade gånger totalt glömt bort morgondagens jobb-happening, och bara en stund efter att vi diskuterat skjutsar så säger jag till en kollega ”hej då, trevlig helg”, då en annan kommer emot och säger ”syns imorgon”. Min förvånade och rätt så förvirrade min borde ha dokumenterats men två sekunder senare slår det mig att jag igen glömt hela faderullan….nå kunde ju vara värre saker jag glömmer bort (eller mera livsavgörande saker jag jobbar med), men den mosiga och råddiga hjärnan har nog spelat lite spratt idag…

21.9.17.1

Som tur fick jag spendera eftermiddagen med min lilla älskling. Lek, bus och lite äventyr ute i höstsolen var nog botemedlet idag, för väl på föräldramötet på dagis ikväll var jag hur pigg som helst…

21.9.17.2

21.9.17.3

Men nu har nog hjärnan sagt gonatt redan, så nu blir det nog att krypa till kojs för att (förhoppningsvis) vara pigg och glad med jobbgänget imorgon.

Motionera med Lillis

”Kom, vi far ut å gå me vagnen” säger jag…

”Jaa, å gå” tänker hon…

”Kotta!” Utbrister hon…

Blommor ser hon…

”Sitta” tycker hon…

”Biiije” ropar hon glatt…

(Nej hon springer inte under en bil som kör utan den stod parkerad…)

Å hon ska knuffa vagnen tycker hon…

”Blev ju inte riktigt den motion jag tänkt mig” tänker jag….

Ha en fin fredag gott folk!

En lördagkväll i juli

God lördagkväll på er! Eller egentligen hoppas jag väl att ni har bättre för er än sitter och läser bloggar en så här fin sommarlördagkväll, men kanske ni har det trevligt iaf. Själv har inte riktigt haft orken att blogga nu senaste veckan, har haft en del annat på hjärnan nu i några dagar och lever på värkmedicin och lyftförbud ett tag. Men lever lugnt och anpassat och kunde till och med ta mig till jeppis idag en sväng också. Men att få fram datorn har inte riktigt varit på priolistan, har inte ens flyttat över resebilderns till datorn, vilket är lite olikt mig, men jag är på bättringsväg och orken likaså (ska vi tro). Men resten av kvällen tillbringar jag nog i soffan tror jag.

dav

IMG_20170721_140558.jpg

Hur mycket förändras hårfärgen?

Förändras hårfärgen hela livet? Att solen bleker håret på sommaren är ju en sak, men mörknar ändå håret i grunden ju äldre man blir? Jag är ju född riktigt blond, eller jag hade nästan vitt hår som barn. Bildbevis:

25.5.17.5

Nu har ju håret blivit lite mörkare sedan det, och jag har haft ganska gyllenblondt hår, men senaste tiden (läs året) verkar det som håret blivit betydligt mörkare. Jag är ju inte den som färgar håret, tror jag färgat hela håret tre gånger i mitt liv varav en var typ orange och gick att tvätta bort, och en var brunt för några år sedan som också bara försvann av någon orsak efter någon vecka. Sedan har jag färgat slingor ungefär lika många gånger, men annars har jag gillat min hårfärg. Tills nu. Nu saknar jag mitt vackra blonda hår. Nu är det ju inte riktigt rättvisa bilder ni får eftersom de är tagna med olika kameror, vid olika tidpunkter och med olika ljus men försökte hitta så bra bilder som möjligt som också beskriver verkligheten på bästa möjliga sätt…(och nej jag har varesig slingor eller färgat hår på någon av följande bilder)

2012:

25.5.17.4

2013:

25.5.17.3

2017:

25.5.17.2

Första tanken är ju förstås att det växt ut mörkare efter graviditet och amning. Eftersom jag tappade typ en tredjedel av håret när jag ammade så tänker jag mig det som en logisk förklaring. Men som sagt, jag gillar det inte men är heller inte så hipp på att börja färga håret hela tiden. Så vet någon om det finns nåt mera naturligt sätt att få ljusare och blondare hår? Och hur är det egentligen, mörknar hårfärgen med åren?

25.5.17.1

Ut i aftonsolen

3.5.17.1

Ikväll när jag nattat Lillis kände jag att nej nu vill jag verkligen ut på en länk. Så sagt och gjort, meddelade jag bara åt Älsklingen att jag far ut på en kvällslänk, han såg lite snett på mig och sedan på klockan men sa sedan bara ”jaha, far då”. Det har inte direkt varit det mest förekomna fenomenet att jag gått på länk det senaste halvåret, och speciellt inte den här tiden på dygnet. Men hur skönt var det ändå inte? Solen sken och jag hade en bra bok jag lyssnade på. Dessutom var jag helt ensam, ingen man och ingen vagn med fröken, så tror nog det här kommer bli ett lite mera återkommande fenomen hädan efter, skönt att rensa alla tankar och få gå av sig lite av stressen som samlats i kroppen under dagen. Nu kan jag gott sitta i soffan med min stickning. Håller på med en kofta åt Lillis som jag tänkte hon kunde ha på min kusins konfirmation på söndag. Hmmm, får se om jag hinner få den klart…

3.5.17.2