Torsdagströtthet

Den här veckan har jag nog fått känna på den verkliga småbarnsförälder-tröttheten. I samband med att vi försöker avvänja Lillis från att komma och sova halva nätterna med oss har det också blivit en del vak-timmar under den här veckan. Att jag dessutom har fått en början till en förkylning (som jag hoppas inte slår till så hårt) har ju inte precis hjälpt till. Nu har ju det inte varat så länge ännu men idag har jag nog varit väldigt mosig i hjärnan. Har bland annat upprepade gånger totalt glömt bort morgondagens jobb-happening, och bara en stund efter att vi diskuterat skjutsar så säger jag till en kollega ”hej då, trevlig helg”, då en annan kommer emot och säger ”syns imorgon”. Min förvånade och rätt så förvirrade min borde ha dokumenterats men två sekunder senare slår det mig att jag igen glömt hela faderullan….nå kunde ju vara värre saker jag glömmer bort (eller mera livsavgörande saker jag jobbar med), men den mosiga och råddiga hjärnan har nog spelat lite spratt idag…

21.9.17.1

Som tur fick jag spendera eftermiddagen med min lilla älskling. Lek, bus och lite äventyr ute i höstsolen var nog botemedlet idag, för väl på föräldramötet på dagis ikväll var jag hur pigg som helst…

21.9.17.2

21.9.17.3

Men nu har nog hjärnan sagt gonatt redan, så nu blir det nog att krypa till kojs för att (förhoppningsvis) vara pigg och glad med jobbgänget imorgon.

Annonser

Från soffmorgon till bus-kväll

Denna fredag inleddes med en slö morgon i soffan. Lillis vaknade redan vid klockan sex och skulle bestämt upp trots att hon var så trött att hon kunde gott och väl sovit två-tre timmar till. På soffan somnade hon trots allt inte även om vi bäddat med både filt och kuddar, men lite lugn och ro hade vi iaf. Kissekatten däremot sov hela förmiddagen på soffkanten.

Eftermiddagen och kvällen har däremot varit desto mera fartfylld. Vi har både varit ut på cykeltur, plockat nya rönnbärskvistar och busat i mängd och massor. Ni som följer mig på Instagram så får en liten inblick i vår busiga kväll på insta-stories. Men kan väl bara säga att hon och jag är ganska lika till annat än utseendet också, däremot förstår jag inte varifrån hon fått sin konstanta energi ifrån…

Nu väntar fredagsmys med fångarna på fortet och kokosbollar. Ha en skön fredagkväll!

Motionera med Lillis

”Kom, vi far ut å gå me vagnen” säger jag…

”Jaa, å gå” tänker hon…

”Kotta!” Utbrister hon…

Blommor ser hon…

”Sitta” tycker hon…

”Biiije” ropar hon glatt…

(Nej hon springer inte under en bil som kör utan den stod parkerad…)

Å hon ska knuffa vagnen tycker hon…

”Blev ju inte riktigt den motion jag tänkt mig” tänker jag….

Ha en fin fredag gott folk!

Ett och ett halvt år

Älskade lilla barn, när blev du så stor? 

8.8.17.3.jpg

Idag blev våran Lillis ett och ett halvt år, stora fröken redan! Visst, hon är egentligen pluttiliten ännu, men bara nu i sommar har hon ändrat så otroligt mycket. Växt till sig helt enkelt. Varje dag är bokstavligen ett äventyr, och när vi vaknar på mornarna så vet jag inte alls hur dagen kommer bli. Hon är så självständig redan och vill gärna göra allt själv, och sedan också hjälpa till med allt jag gör. Bestämd är hon också, och envis (vem kan hon nu fått det ifrån *höhö*), och det kan vara tvära kast mellan skratt och gråt. En liten dramaqueen bor det i henne minsann, går det inte som hon vill så kan det bli ett himla tjut och dramatiska gråt med rullande runt på golvet. Tänk att hela världen nästan kan rasa samman för att en pusselbit inte passar, eller att skon inte går på foten varje gång hon själv försöker, men sedan kan det vända på ett par sekunder igen…

8.8.17.2

Ändå är hon fortfarande mest glad och full av skratt och bus. Hälsar glatt på alla hon möter och är inte rädd för nya människor. Lite reserverad och avvaktande ibland men mjuknar snabbt och vandrar sedan gladeligen från famn till famn. Tror inte vi har varit en endaste gång och handlat eller till stan utan att åtminstone få en kommentar från någon okänd om hur glad hon är. När vi till exempel var på restaurang på Gotland satt hon och vinkade hej åt alla, vände sig om till nästa bord och försökte prata med dom och vinkade sin fina prinsessvinkning och sa hejjddååå när någon gick.

8.8.17.5

Ja busig sa jag ju också, sannerligen. Varje dag fylls med olika sorters bus, och mera hittar hon på. Är det inte att klättra upp någonstans, är det att hälla ut kissens mat eller hänga i trappräcket när man går ner. Ja och så alla andra tusen saker hon hittar på, ser på en med den blicken gör något i all hast och går sedan iväg med händerna bakom ryggen, en sååååå nöjd min och världens sötaste skratt. Oftast kan man inte ens bli arg, sur eller säga till på skarpen då längre.

8.8.17.4

Kissekatten är hennes favorit hos oss just nu och helst skulle hon följa henne vart hon än går. Vandrar kissen runt i huset har hon allt som oftast Lillis i släptåg. Lägger sig kissen ner någonstans kan Lillis lägga sig bredvid, också under terrassbordet och stolarna. Ligger kissen och sover pajar Lillis henne först lite snällt och försiktigt, puffar sen lite mer för att locka henne att leka med henne, och lyckas inte det drar hon (tyvärr) ner henne i svansen eller pälsen. Stackars kissen får nu vara med om allt för hårda tag, men som tur har hon lärt sig och är ändå snäll tillbaka. (och jo vi försöker lära fröken att hon inte får vara dum mot katten, men nu just är precis allt som är nejnej så otroligt roligt, så hon trotsar så mycket hon hinner)

8.8.17.6.jpg

Att det då redan gått ett och ett halvt år är helt ofattbart, trots att det på samma gång ibland kan vara svårt att tänka tillbaka på hur det var utan Lillis. Så mycket kärlek, så många skratt, så mycket bus, så mycket temperament, så stora känslor, så höga och gälla tjut (av glädje för det mesta), så mycket spring och fart, och så mycket liv i en så liten tjej!

8.8.17.1

När Lillis hjälper till…

Hoppas ni alla överlevt midsommarhandlandet. Jag blir lika förundrad inför varje högtid hur alla ska handla så himla mycket, som om man bunkrade upp för en månad framåt, och alla är och handlar dagen innan. Förut var det väl mera självklart men nu är ju affärerna öppna varje dag. Nå jag kan ju inte direkt påstå att jag är bättre eftersom vi också var och handlade i morse, men handlade i princip samma mängd jag brukar när jag storhandlar, aningen midsommar-betonat var det nog med nypotatis och färska jordgubbar…så nog ska vi väl klara oss gott och väl en vecka framåt i alla fall, mjölk kanske vi får hämta i början på nästa vecka men annars klarar vi oss ett bra tag…

22.6.17.4.jpg

Fröken jag-vill-hjälpa-till var i farten trippelt upp när vi kommit hem från affären. Först tömmer vi ur väskorna tillsammans och hon tog ju sedan och kom vandrande med ett ägg i handen ”ta-tta” (tack-tack) och gav det åt mig. Nu hade hon ju hittat äggkartongen kvar i ena påsen och tömde först kartongen, flyttade ett par ägg till den andra påsen och kom med det sista till mig. Av femton ägg gick sex sönder….så fick göra en till pavlova som morgondagens dessert till midsommarmiddagen med familjen på villan. Blev förresten löjligt nöjd med pavlovan, perfekt koncistens med en fin knaprig yta och lite mjuk inuti. Ja ibland lyckas man helt perfekt!

22.6.17.3

22.6.17.1

Nu var ju ägg-incidenten bara första gången fröken ville hjälpa till idag. När vi tömt väskorna började vi direkt med lunchen och då skulle hon hjälpa till med spaghettin, som självklart hamnade på golvet…

Tredje liten-vill-hjälpa-till var när jag vispade äggen till pavlovan. Fröken var uppe i famnen och såg på (hon ska alltid vara med och jobba i köket) och vips, så hade vi en tutt i pavlova-smeten också. Så fick fort stänga av elvispen och styra den till sidan så att jag inte skulle vispa in den och förstöra såväl, vispen, tutten som smeten.

22.6.17.2

Så en sådan dag idag...inte är det lätt att hjälpa till när man är bara ett år. Det är med fasa blandad med nyfikenhet jag undrar vartåt detta sedan svänger när fröken blir äldre. Svänger det till att hon blir ett litet busfrö, en liten Lotta på Bråkmakargatan eller en fin liten hjälpreda till mamma…?

Vasa körfestival

FB_IMG_1495881583690

Så var vårens sista körframträdanden över. Vi har idag sjungit med min damkör på två olika platser här på Vasa körfestival. Först på non-stop i Rewell Center och senare en minikonsert vid Kaffehuset August. Efteråt åt vi middag tillsammans också och firade vår avslutning (kan man säga). Nu har jag ännu lite dötid att spendera på stan och vet inte om det är positivt eller negativt att alla affärer redan är stängda så kan inte köra en shoppingrunda. Istället har jag satt mig ner på en winebar med ett glas rött, helt i min ensamhet och väntar på att klockan ska bli så mycket att kvällens konsert ska börja.

IMG_20170527_175451.jpg

Rätt skönt är det ändå, så kanske det då är positivt att alla affärer är stängda. Morsvila fullt ut liksom…Ha en trevlig lördagskväll!

Ut i aftonsolen

3.5.17.1

Ikväll när jag nattat Lillis kände jag att nej nu vill jag verkligen ut på en länk. Så sagt och gjort, meddelade jag bara åt Älsklingen att jag far ut på en kvällslänk, han såg lite snett på mig och sedan på klockan men sa sedan bara ”jaha, far då”. Det har inte direkt varit det mest förekomna fenomenet att jag gått på länk det senaste halvåret, och speciellt inte den här tiden på dygnet. Men hur skönt var det ändå inte? Solen sken och jag hade en bra bok jag lyssnade på. Dessutom var jag helt ensam, ingen man och ingen vagn med fröken, så tror nog det här kommer bli ett lite mera återkommande fenomen hädan efter, skönt att rensa alla tankar och få gå av sig lite av stressen som samlats i kroppen under dagen. Nu kan jag gott sitta i soffan med min stickning. Håller på med en kofta åt Lillis som jag tänkte hon kunde ha på min kusins konfirmation på söndag. Hmmm, får se om jag hinner få den klart…

3.5.17.2