Igår när Älsklingen ändå var borta på arbetsresa åkte jag och Lillis till hemstaden och mammas och pappas villa. Eftersom jag har konsert på onsdag så fick oboen komma med också. För att undgå risken att alla noter faller i vattnet eller jag stör villagrannarna över hela viken så övade jag inte på bryggan…men nog med en vacker utsikt ändå!

IMG_20180625_183245.jpg

Imorgonkväll tycker jag ni ska söka er till Vörå kyrka till kl. 19 för då har jag konsert. Aftonmusik. Det blir en kväll med vacker, ganska lugn musik i lite romantisk anda.

Annonser

NU har jag också semester. Idag hade jag min första semester dag och tillbringade den med att inte alls ta det lugnt eller vila. Efter att fröken åkt till dagis (sista dagen innan sommarlovet) styrde jag kosan mot stan för midsommarhandel. Blir lika förundrad varje gång hur himla mycket folk det är i affären dan innan högtider. Alltså har folk inte mat i skåpet så det räcker utan måste man handla så vagnen svämmar över? Nej nu var jag ju inte mycket bättre själv som också handlade idag men hade faktiskt inte överdrivet mycket mat i vagnen utan besökte stora affären mest för dryckesaffären bredvid och för några andra saker som inte fås får i lokala affärerna…men hur som helst, nog kom det ju hem både nypotatis och jordgubbar till oss också så att, så att…

10.7.17

Efter en hastig lunch på stående fot körde jag till kyrkan för att öva med kantorn inför min aftonmusik-konsert nästa onsdag. Blir en vacker konsert med många lugna stycken, musik där oboens vackra klang kommer till sin rätt. Så dit tycker jag ni alla ska vallfärda nästa vecka!

IMG_20180621_133734 (2).jpg

Men nu nalkas bastu så vi kan lugna ner oss för helgen (och semestern). Imorgon blir det villan med hela min familj. Sofiafiah har också kommit hem från sverige-landet med hennes familj så vi kommer vara samlade alla tre systrar i år. Jag har beställt hem både biskvier och en maxmo chokladtårta så vi kan gotta oss med till kaffet, för är det midsommar så är det…Trevlig midsommar hör ni!

6.7.17.1

Tjugo par ögon tittar på mig, jag blickar tillbaka mot dem alla, ler, räknar in och vi är igång. Pulsen slår, tonerna sjungs ut och rytmen betonas. Jag ger inslag till sopranen som inleder melodin och efter det så rullar det vidare. Mitt i hela låten slår det mig hur fantastiskt det låter, hur fint de följer och hur otroligt bra tajming vi har just i den stunden. Vi som kör är en röst. Jag ser hur damerna följer mig och i den stunden kan jag inte annat än njuta, känna glädje och stolthet. Stolthet för jobbet kören gjort, hur vi slitit och övat och hur det plötsligt faller på plats. Jag känner bara hur leendet i mitt ansikte är allt bredare, och jag verkligen älskar detta jobb. Jag älskar musik och jag älskar fram för allt att få göra musik. Jag får för en kort sekund tvinga tillbaka tankarna till stunden för refrängen ska just börja…men banne mig det här klaffar bra nu…

vasa12.15.18.jpgbild: Heidi Holmberg

I lördags var vi med min kör och sjöng på Vasa körfestival, och kanske ni redan förstod det men det gick väldigt bra och det var väldigt roligt. Vi hade tre uppträdanden under dagens lopp och tankarna skrivna i början av inlägget är från det tredje, festivalkonserten i stadshuset. Bilden är taget innan konserten när vi sjöng igenom en av låtarna utanför för att komma in i stämning igen. Ifall någon undrar över klädseln så kan jag berätta för er att vi sjunger en 80-tals repertoar nu och ska det vara så ska det vara fullt ut, frisyr och allt…

Ifall ni missade oss, så har vi en egen konsert med hela vår 80-tals repertoar på Norrvalla nästa veckas onsdag, mera info om konserten hittar du HÄR

En riktigt skön helg har vi haft här i huset. Lördagen var lugn och vi bakade chokladmuffins till kaffet med svärföräldrarna som kom till oss på kvällen. Jag hann till och med sitta vid pianot en bra stund medan Lillis sov sin middagsvila. Trots att jag undervisar piano tre dagar i veckan så finns inte tiden att spela egna stycken alltid där, men i år ska jag satsa mer på det igen. Ett nytt stycke varje månad är tanken.

IMG_20180114_221451.jpg

IMG_20180113_233541.jpg

Idag började jag dagen i skidspåret och stakade ytterligare 12km till månadens saldo. Sedan har det följt mycket lek, lite stickning, soffhäng och en hel del lugn och ro precis som en söndag ska vara. Ikväll tog jag mej själv i kragen igen och åkte på vårterminen första StrongByZumba-pass. Nu är jag däremot helt slut i kroppen så får se om jag kommer mej upp ur sängen alls imorgon. Lämnade nog en stund efteråt på mera röjning, men för hoppningsvis hjälper bastun lite att mjuka upp musklerna lite mera. Borde ju sova gott inatt iaf.

IMG_20180114_214015.jpg

skymninggryning.jpg

Tjugo gånger hade jag äran att börja konserterna med solo-toner. Tjugo gånger fick jag vara mer eller mindre nervös för just de tre första tonerna innan det sedan flyter på nästan av sig själv. Egentligen flöt det nog aldrig helt av sig själv, utan varje gång har jag fått leva mig in i musiken för det är ju först när man spelar från hjärtat som det berör. Och just det är vad jag vill göra med musiken jag spelar. Spela in i hjärtat på folk och beröra dem. Och det har jag verkligen fått göra tack vare de underbara toner som komponerats till Skymning Gryning. Dessutom har jag fått göra det tillsammans med ett gäng helt underbara människor. Många har fått alldeles speciella platser i mitt hjärta och är tacksam och glädjefylld över att veta att vi kommer göra mycket tillsammans ännu i framtiden.

24312718_1530277990388678_5996895566572095654_n

Känslan man får när folk berömmer ens spelande är väldigt fin, blir väldigt personligt men också väldigt svår att beskriva. Jag blir alldeles varm i hjärtat varje gång någon tackar för de vackra tonerna eller när någon säger hur otroligt fint jag spelar. Fick också frågan idag av en som undrade om jag aldrig spelar fel, då började jag nog bara skratta, för visst gör jag det, precis som de flesta andra musiker. Jag tar aldrig för givet att jag spelar rätt, vackert eller i ton med andra utan jag jobbar hela tiden för att det ska bli vackert, rätt och i ton med andra. Jag vill ha en själ med i varje ton, såväl på långa solofraser som på enstaka toner som skapar klangen i orkestern. Är kanske lite väl självkritisk ibland också, men samtidigt behövs det också med ett så känsligt instrument som oboen är. Men varje ord jag fått under den här orkesterperioden bevarar jag i mitt hjärta, och hoppas jag får beröra alla igen vid något tillfälle.

keep-calm-and-play-oboe-43

Så den här perioden må vara vid sitt slut, men som vi konstaterade med ena Thomas idag är att nu avslutar vi detta med ett utropstecken, och klickar sedan för ett styckebyte, för trots allt kommer vi fortsätta härifrån med någonting, någonstans och någon gång. Puss och kram till er alla! /oboisten

9.11.17.2

Jag veet, har varit väldigt frånvarande på bloggen denna vecka men får ni en kort update på vad vi gjort denna vecka:

  • haft fullt upp på kansliet med planering av vårens kursprogram
  • insjuknat i feber (den yngsta i huset) så jobbat hemifrån en halv dag tills vi kunde ta skiftesbyte med mannen och jag kunde gå och undervisa
  • övat flitigt med min damkör och med de två andra körerna vi har julkonsert med
  • Byggt en snögubbe och åkt pulka
  • haft ett par sällsynta lediga kvällar hemma med familjen
  • suttit och köat till tandläkarjouren och blivit beodrad buranakur

så nu kan intresseklubben anteckna och ni vet ungefär vad som försiggått hos NillansWikin så nu kan vi ta igen lite på SkymningGryning också.

Tre konserter spelade denna helg. En på fredagkväll i Närpes och två ikväll i Vasa. Lite annorlunda konserter har det varit denna helg, eller musiken har ju varit den samma men vi har tyvärr haft endast tre solister på scenen eftersom den fjärde drabbats av allvarligare familjesjukdom, men förhoppningsvis är alla fyra med igen nästa vecka. Fint har ändå de tre övriga skött om alla sånger ändå, vi har ju ändå så otroligt duktiga sångare med oss! I fredags hade vi också en del spänning då dirigenten sitter fast i Köpenhamn då flygplanet var trasigt, så han var åtminstone tre timmar efter i tidtabellen. Detta löstes ändå rätt så bra, då han landar i Vasa 45 minuter innan konserten skulle börja i Närpes, och får sedan skjuts till konsertplatsen och vi kunde börja ca 20 minuter senare än tänkt. Ja allt kan ändå hända när man håller på med stora konserter, men slutet gott allting gott, för vi har ändå gett tre toppenbra konserter i helgen där vi än en gång fått beröm och stående ovationer. Blir ännu bara paff över hur otroligt stort detta blivit och hur folk gång efter gång berömmer alltihopa. Inte för att jag tycker det skulle vara på nåt sätt dåligt eller inte värt det, men för att man helt enkelt aldrig blir van med så här mycket beröm.

26.11.17.1

26.11.17.2

Nu har vi en hel vecka till nästa två konserter och efter det är det bara en sista kvar den femte. Hur ska man få tiden att gå när hela projektet är över?…nå vi ska inte fundera på det ikväll utan istället lägga huvudet på kudden och avsluta denna vecka. Tack och godnatt!

Vilken helg det varit. Tre dagar, tre städer och fem fullsatta konserter (eller egentligen fyra dagar, sex konserter, för vi hade ju en konsert i Jakobstad på torsdagen också…) Ord kan inte beskriva helgen, men det har varit oerhört roligt, givande, tungt och fint. Vi kan verkligen börja säga att vi blivit en oratorie-familj. Det är ingen skillnad på om man sitter i orkestern, sjunger i kören, är en av dem som gjort verket eller är solist, vi är alla en del av samma stora familj. Så tacksam att just jag får vara med i detta projekt. Har fått flera väldigt fina vänner och kollegor som jag ser fram emot att få jobba med om och om igen i olika sammanhang. Nu är det ju dessutom tur att vi fortfarande har sex föreställningar kvar…

Helgen var visserligen tung, att köra från Österbotten ner till Ekenäs, ge två konserter, köra vidare till Åbo, sova på hotell, åka över med färja till Mariehamn, ge en konsert, ta nattfärjan tillbaka till fastlandet, köra till Borgå, ge två konserter och sedan ännu köra hem till Österbotten tillbaka är ingen lugn och vilsam turné. Fredagen var tuffast för ansiktsmusklerna med övning och två konserter tätt inpå varandra, medan lördagen var tyngst för psyket med ändå rätt mycket väntande och kanske lite för lite sömn. Men att det varit tufft väger ändå inget emot den respons vi får från konserterna eller den glädje och njutning det är i att spela konserterna. Kan verkligen inte lägga ord på hur det är att vara med mitt i alltihopa, men kan försöka förklara det med några bilder från helgen i alla fall.

dav

bty

dav

dav

dav

dav

dav

dav

bty