Lasikoperationen – Hur gick det till?

Jag hade aldrig kunnat tro att så många klickade in på min blogg genom förra inlägget. Kan dessutom garantera att över 90 procent av er också trodde att det var en skilsmässa på gång i detta hushåll, *haha* men ser ni där hade ni nog helt fel. Men hoppas ändå jag kunde roa flera av er med mitt lilla avskedstal.

Hur som helst så har ni nu förstått att jag varit på lasik-operation. Såhär tre dagar efter tänkte jag att det kanske redan är läge att skriva ner mina tankar och erfarenheter. Kanske det finns någon där ute som överväger tanken på att få slippa glasögonen, så här kommer i alla fall min upplevelse. (vill poängtera att det här endast baserar sig på vad jag tycker och erfarit, inlägget är inte sponsrat på något vis och jag tar inte ställning desto mer till någons beslut att operera eller inte operera synen)

Innan julen bokade jag in mig på en gratis synundersökning för att se om det alls var möjligt att jag kan operera ögonen. Då var det synkontroll och så tog de bild av ögonen för att kontrollera eventuella ögonsjukdomar (antar jag), plus att de då berättade i stora drag hur en operation går till och vilka alternativ jag har att välja mellan. För mig var det två olika laser-tekniker de erbjöd, FemtoLasik och SMILE. (Vill någon veta mer om någon av dem så kan ni t.ex klicka in er här, sidan är på finska). Själva laseroperationen bokade jag sedan in till januari, eller mera noggrant tills i fredags.

Det jag skulle tänka på innan operationen var att jag inte fick använda kontaktlinser på minst en vecka, och dagen innan operationen fick jag heller inte dricka stora mängder alkohol eller äta allt för salt mat. Inga problem med andra ord på någon av dom punkterna. Operations besöket började med att jag fick prata med en sjuksköterska som gick igenom vad som ska göras och fram för allt berättade hon hur jag ska sköta ögonen efter operationen, vilka ögondroppar jag ska använda och hur ofta, hur jag droppar osv. Hon droppade också mina ögon med första dosen antibiotikadroppar. Några minuter senare droppade hon också något som förhindrade ögonen för att bli helt röda efteråt, inget som annars hade någon annan verkan än att jag skulle se ut som ett monster, så jag skrattade och tog gärna emot dom dropparna också. Skulle jag velat skulle jag också nu i början fått lugnande medicin, men jag kände mig faktiskt inte alls nervös inför operationen så tackade nej till det.

Efter sjuksköterskan var det läkarens tur. Han kontrollerade ännu min syn, såg in i ögonen med någon stark lampa (alltså nej han lyste inte direkt i ögat med lampan, utan undersökte på nåt sätt…) och så beslöt vi vilken typ av operation det skulle bli. Jag valde FemtoLasik av den enkla orsaken att då ser jag bra redan denna vecka. SMILE skulle varit ett bra alternativ eftersom den har lite lättare läkningsprocess, men däremot så blir synen gradvis bättre under en lite längre period så för mig som ska se noter dagligen skulle det kanske ändå inte varit det bästa alternativet. Så FemtoLasik fick det bli.

I operationsrummet fick jag lägga ner mig på bordet för att samma sjuksköterska som jag tidigare pratat med började förbereda mig och mina ögon för operation. Jag fick ett hårnät så att håret inte skulle spreta i vägen och så skulle hon tvätta ögonen och området kring ögonen. Två doser av bedövnings-droppar fick jag i ögonen. Första gången sved något fruktansvärt, men inte längre än typ fem sekunder (helt normalt!), sedan tvättade  hon ögonen, gav den andra dosen bedövning, som inte sved alls längre, och så tvättade hon ännu ett varv för att det säkert skulle vara operations-sterilt.

Nu var det då dags. De rullade operationsbordet under första lasermaskinen och började de sista förberedelserna. Nu var det läkaren som gjorde allt medan sjuksköterskan höll mig i handen (och det var faktiskt enormt skönt och lättande att hålla någon i handen trots att jag inte var nervös). En annan sköterska fanns också med i rummet (hon som gjorde den första ögonundersökningen i december), och jag tror hon assisterade läkaren mera men kan inte riktigt uttala mig om deras roller eftersom jag inte riktigt hade synen eller möjligt att följa med. Alla moment i operationen gjordes hela tiden för ett öga i taget, så det de gjorde med höger öga kunde jag vänta mig en gång till med vänster.

De lade en lapp/ett skydd för vänster öga för att jag skulle kunna fokusera bättre med det högra under själva processen. Läkaren tog en tejpbit som han fångade/tejpade/vek bort mina ögonfransar med innan han lade grejen som håller upp ögat på plats. Sedan sköljde han ögat med något och jag skuffades helt under maskinen. Nu var det första lasern, den som skär upp en flik, under vilken sedan själva korrigeringen sker. Här var första och enda gången jag kände mig lite nervös, men det också bara en liten stund, för hade inte tid att vara nervös utan sku skulle hela tiden fokusera på en grön blinkande lampa/punkt. Själva lasern kändes inte alls, eller jo jag kände kanske att något skedde i ögat men det tog inte sjukt men inte kan jag heller säga hur det kändes, för det kändes egentligen inte alls. Femton sekunder tog denna laser, snabbare enligt mig, men tidsuppfattningen är väl inte den bästa i sådana där situationer. Men de tog bort grejen som håller upp ögat och tejpen som höll ögonfransarna, och gjorde samma procedur med vänster öga. Tejp, ögonhållaren, under lasern, fokusera på lampan medan lasern skär fliken och sedan var den delen över.

Nu fick jag flytta mig på nästa brits för nu skulle synen korrigeras. Efter att lasern skurit fliken ser man suddigt, men jag såg iaf så pass mycket att jag såg det lilla trappsteget ner från första britsen och åt vilket håll jag skulle ha huvudet på nästa, men de ledde mig nog på rätt plats. De började igen med höger öga, och samma procedur med tejpen och ögonhållaren. Nu skulle läkaren först vika upp fliken för laseroperationen. Vad exakt han gjorde vet jag inte men han ”påtade” på i ögat med något en liten stund och sedan hissades jag upp en bit (eller sänkte de lasern lite, kommer faktiskt inte ihåg..) och nu skulle magin ske (eller hur man nu ska säga det). Den här lasern varade heller inte länge, men något längre än den första, 17-20 sekunder sade de väl innan att den tar, så nej det var inte länge, men däremot så luktade det bränt, som bränt hår typ under tiden och så var det ett litet borrande ljud, lite som en tandläkarborr men mycket tystare så kanske inte det mest behagliga ljudet. Skulle under tiden igen fokusera på en liten grön lampa, men jag tyckte iaf den försvann eller det blev ett rött sken när lasern började, men koncentrerade mig bara på att fokusera på samma punkt. När lasern var över hissades jag neråt lite igen för att läkaren skulle lägga fliken på rätt plats. Han ”påtade” igen i ögat och avslutade med något som kändes som om han skulle pensla hela ögat med en liten mjuk gummiskrapa och någon vätska. Till slut tog de bot hållaren och tejpen och det var dags för vänstra ögat. Nu sade sköterskan att nu är 75% klart, oho, redan tänkte jag…Samma procedurer igen, men nu tog det lite lägre för läkaren innan de kunde lägga igång lasern, tydligen ville inte fliken lossna eller något liknande men sedan var det lasern och den brända lukten igen. Läkaren lade fliken på plats ”penslade” ögat och så var det klart.

Operationen hade gått bra och nu var den över. Snabbt hade den gått, kanske 20-30 minuter från att jag steg in i operationssalen tills nu. Det var egentligen inte alls skrämmande, lite spännande men inte läskigt och det tog inte sjukt eller något. Det värsta i operationen var nog när tejpen från ögonfransarna skulle dras bort, lite som att dra bort ett plåster som inte ens sitter hårt men det var ändå värst (vilket jag också kommenterade varje gång de gjorde det). Nästvärst var när de lade dit och tog bort ögonhållaren, för den kändes lite obehaglig, men som sagt, de var de värsta delarna, så nej det var inget farligt alls.

Jag fick sätta mig upp och de frågade hur det känns och hur jag ser. Bra tyckte jag och svarade också på vad klockan var ”fem över tre, eller nej fyra över” och så skrattade de lite ock konstaterade att bra att jag ser bra redan. Jag fick flytta mig till vilorummet där jag fick en tekopp, en smörgås och lite choklad. I vilorummet var det mörkt och jag fick sitta och blunda i stora fåtöljer och lyssna på radio. En timme satt jag där och ett par gånger kom sköterskan och droppade fuktgivande droppar i mina ögon. Efteråt fick jag ännu träffa läkaren som gjorde en snabb kontroll i ögonen med den samma starka lampa han använde innan operationen, den här gången däremot bländade den något fruktansvärt, men allt såg bra ut så jag fick klartecken att få åka hem. Första jag gjorde var självklart att gå till apoteket för att köpa ögondroppar. Det var inte kul, för det var så himla ljust i apoteket att jag inte riktigt visste hur jag skulle ha ögonen, men droppar fick jag köpt och gick sedan till bilen som Älsklingen väntade i och vi åkte hem.

Läkningen har gått bra, droppar ögonen ännu ca en gång i timmen med fuktgivande droppar och med antibiotikadroppar fyra gånger per dag. På nätterna har jag tejpat två genomskinliga sköldar på nu första veckan för att inte i misstag gnugga mig i ögonen eller sova på något sätt så det gnider mot ögonlocken. Jag ser suveränt men blir lite trött i ögonen mot kvällen eller om jag länge sitter med en skärm och då blir det lite suddigt men det kommer väl bli bättre så småningom. Kan ändå säga att känslan att se bra mitt i natten i mörker också en underbar känsla, eller alla andra små tillfällen där man inte behöver ha glasögon i vägen…

Operationen gjorde jag vid Silmäasema i Vasa och kan bara säga att personalen där var suverän! Vänlig och proffsiga, berättade hela tiden vad som är på gång, vad som ska ske, hur länge det är kvar och så höll ena sköterskan handen genom hela operationen. Ska ännu in på en återgranskning om en månad för att se att allt läkt som det ska, men tills dess ska jag droppa ögonen och följa alla små råd jag fått för att läkningen ska gå så bra som möjligt.

22.1.18.1.jpg

 

Annonser

Dags att gå vidare

19.1.17.2.jpg

Vår relation började redan i högstadiet. Till en början var den inte så stark utan du hjälpte mig mest när jag behövde det. Så småningom växte behovet att ha dig nära allt starkare och med tiden blev vi oskiljaktiga. Vår relation blev aldrig kärlek, men en vänskapsrelation som var ack så viktig, för jag klarade mig inte helt enkelt utan dig. Vi har gått igenom mycket, och genom åren har vi också gjort olika stilförändringar tillsammans. Du har lyft upp mitt yttre på ett helt unikt sätt, samtidigt som du varit en styrka för mitt inre. Vi har genom åren haft våra duster och jag har haft dagar då jag försökt leva utan dig och istället ersatt dig med någon annan, men i längden har det inte varit lönt för du fick alltid komma tillbaka till mig. Inget kunde trots allt ersätta dig. Med åren har ändå min längtan att igen få gå min egen väg växt allt starkare och jag kände att det började bli dags att ge upp vår relation. Efter att ha samlat modet, beslöt jag att det är nu det gäller. Nu ska jag klara mig på egen hand. Jag antar att den här första tiden kommer vara lite tyngre och det kommer svida, men de säger att tiden läker alla sår. Jag kan inte garantera att vi aldrig blir partners igen, kanske vi hittar tillbaka till varandra ännu på ålderns höst, en det får tiden utvisa. Men vill ännu tacka dig för dessa 15 år som du varit mig nära. Tack kära glasögon för den här tiden, men nu är det dags att se livet igen helt genom egna ögon.

19.1.17.1

En Julklänning

Strax innan midnatt igår kväll blev den klar. Lillis julklänning. Ifjol sydde jag ju en tomtedräkt åt henne och ursprungstanken var att sy en ny tomtedräkt i år igen, men ju närmare jul vi kommit och när jag gått på stan och letat efter mjuka paket så bestämde jag mig ändå för att inte sy en tomtedräkt utan en julklänning. Jag hade en ursprungstanke, men när jag väl kom till tygaffären ändrade jag på planen och klänningen fick en helt annan design…

17.12.17.4.jpg

17.12.17.2

Övre delen är sydd av röd spets medan kjolen är sydd av chiffong i samma röda färg. Som grund finns ett mjukt och skönt beklädnadstyg, även det i samma röda nyans. I ryggen sydde jag fyra vita pärl-knappar som kontrast till allt det röda. Blev en vacker detalj som lite sticker ut.

17.12.17.3

Lillis fick vara med och sy den igår på dagen och lite på kvällen. När jag skulle klippa ut delarna var hon inte riktigt till någon hjälp, snarare tvärt om. ”Mamma sitta” sa hon eter att hon själv först satt sig ner mitt på tyget, eller så kom hon bärande på en tomte och lade honom mitt på tyget, allt bara för att busa. När jag satt vid symaskinen ville hon helst sitta i famnen och se på när jag sydde och hjälpte till med att trycka på backen när det behövdes (och rätt ofta där emellan också). Lite väl lång tid tog det ändå enligt hennes tycke att sy en klänning, för varje gång vi skulle prova ville hon helst fortsätta ha den på sig. Så vi ska se nu då om hon kommer vara dag som natt i denna klänning vid jul, hur som helst är jag rädd att det man får se av klänningen och henne är en röd suddig skugga för fröken har på tok för mycket energi och fart i hennes lilla kropp just nu.

17.12.17.1

Åtta x konsertfrisyr

Under denna Skymning Gryning period har jag och ett par andra musiker haft som utmaning att ha olika frisyrer till alla konsertdagar. Nu behövdes då inte tjugo olika frisyrer utan tretton eftersom vi haft så många dubbla föreställningar. Kommer heller inte visa er alla, för glömde bort att fota några men åtta får ni se.

Har varierat olika sorters knutar, både stramare och slarvigare, lockigt och rakt, flätat och mera upptuperat. Variation med hårsmycken har jag också haft, allt från olika blommor till spännen och diadem.

Hoppas någon av er nu fick lite frisyr-inspiration till julfesterna. Imorgon har vi ännu en sista föreställning så måste se hur jag fixar håret till det.

Marilyn-inspirerad frisyr

14.7.17.5

Förra veckan var vi på semester till Sverige. Först åkte vi till Västerås på det stora Västerås Summer Meet (bilträff för gamla amerikanska bilar) och efteråt åkte vi vidare några dagar till Gotland. Suverän semester på nästan två veckor. Bara vi lilla familjen i våran gamla goding…

På Summermeet hade man möjlighet att göra en styling i 50-60tals stil där man kunde få hjälp med både kläder och looken. Själv hade jag redan kläderna men tyckte det skulle vara riktigt roligt att få håret fixat av ett riktigt proffs för en gångs skull. Så jag satte ner mej i stolen hos Sassys Vintagehairstyling och hon började fixa till en passande frisyr.

IMG_20170707_114900.jpg

Inspirationen var lite av en Marilyn-look med en stor lugg och inåtvända lockar där bak. Och visst blev det fint ändå! Visste inte att jag passade så bra med en så stor rull-lock vid pannluggen men kanske det krävdes ett proffs för att få in rätta svängen? Jag inspekterade iaf noggrant hur hon gjorde så jag själv kanske också skulle få kläm på den rätta tekniken för en fin pin-up frisyr som håller.

bty

bty

bty

14.7.17.1

14.7.17.2

14.7.17.3

Hur mycket förändras hårfärgen?

Förändras hårfärgen hela livet? Att solen bleker håret på sommaren är ju en sak, men mörknar ändå håret i grunden ju äldre man blir? Jag är ju född riktigt blond, eller jag hade nästan vitt hår som barn. Bildbevis:

25.5.17.5

Nu har ju håret blivit lite mörkare sedan det, och jag har haft ganska gyllenblondt hår, men senaste tiden (läs året) verkar det som håret blivit betydligt mörkare. Jag är ju inte den som färgar håret, tror jag färgat hela håret tre gånger i mitt liv varav en var typ orange och gick att tvätta bort, och en var brunt för några år sedan som också bara försvann av någon orsak efter någon vecka. Sedan har jag färgat slingor ungefär lika många gånger, men annars har jag gillat min hårfärg. Tills nu. Nu saknar jag mitt vackra blonda hår. Nu är det ju inte riktigt rättvisa bilder ni får eftersom de är tagna med olika kameror, vid olika tidpunkter och med olika ljus men försökte hitta så bra bilder som möjligt som också beskriver verkligheten på bästa möjliga sätt…(och nej jag har varesig slingor eller färgat hår på någon av följande bilder)

2012:

25.5.17.4

2013:

25.5.17.3

2017:

25.5.17.2

Första tanken är ju förstås att det växt ut mörkare efter graviditet och amning. Eftersom jag tappade typ en tredjedel av håret när jag ammade så tänker jag mig det som en logisk förklaring. Men som sagt, jag gillar det inte men är heller inte så hipp på att börja färga håret hela tiden. Så vet någon om det finns nåt mera naturligt sätt att få ljusare och blondare hår? Och hur är det egentligen, mörknar hårfärgen med åren?

25.5.17.1

Good hairday and a good pair of jeans!

Hej hopp! Hoppas ni alla har en bra lördag, för det har jag. Jeansen jag köpte inne i veckan sitter perfekt(!) och det brukar man väl ändå sällan få säga. Till på köpet så har jag en rätt så bra hårdag vilket också höjer humöret. Huset kanske borde städas lite grann men vi får se hur det blir med den saken, kan ju i alla fall lägga upp en bild av ett hörn som ser städat ut (så känns det bättre på den fronten också…)

Ha en bra helg hörni!