En riktig kalashelg

En riktig festhelg, det är vad vi haft denna helg. På lördag kväll firade vi min moster som fyllt femtio. En fin fest med middag och program vid Vasa Arbis. Jag bjöd min moster på två sånger, varav min mamma kompade den ena. Lillis var glad och sprallig precis som hon brukade men uppförde sig ändå alldeles exemplariskt under hela kvällen.

Idag var det då dags för fröken att få hennes egen födelsedagsfest. Vi firade för våra familjer i två omgångar för att få ett lite lugnare runt kaffebord ett och så barnen skulle få leka mera fritt (och högljutt) efter att våra far- och mormödrar fått fira fröken i lite lugnare tappning. Vår fröken var nog i eld och lågor hela dagen och visste inte riktigt hur hon skulle vara när hon fick så många paket. En del av paketen fick däremot troget vänta på sin tur att öppnas för efter hand skulle det först lekas med presenterna…

Nu var ju inte Lillis den enda som firades idag, utan Älsklingen fick också en del av festen eftersom han fyller jämt nästa vecka. Så tårtan bakade jag med tanke på honom, en Chrysler-tårta blev det (eller iaf ditåt). Fast vad vi bjöd på till kaffet får ni se bättre i ett annat inlägg…

received_10215656938804403

Annonser

Julhälsning

Nu är julafton äntligen här. Familjen samlad, vi är finklädda och glada och väntan på jultomten är lång för en del. Glögg, godis och allt för mycket julmat, mycket bus mellan varven och lite julmusik hinner man spela på pianot. Hoppas ni alla tar det lugnt och njuter av era nära och kära, det kommer i alla fall vi att göra.

IMG_6299.JPG

Familjen Wik-in önskar er alla en riktigt god och fridfull jul!

Ett höstlov på Västkusten

Tog ett tidigt höstlov från bloggen redan i början förra veckan och när väl ”det riktiga” höstlovet började på onsdag kväll så var det inte många timmar sömn (typ två och ett halvt) innan vi packade in lilla familjen i bilen och styrde kosan ner till Åbo hamn. Vi har spenderat höstlovet hos kära systern i grannlandet. Sofiafiah fyllde jämna trettio en vecka tidigare så tyckte höstlovet var läge att åka iväg och köra alla kilometrar för att fira henne och spendera lite kvalitetstid tillsammans. Och visst har vi haft roligt denna helg ändå!

Sofiafiah bor med hennes lilla familj i en kommun strax intill Göteborg så vi har denna gång besökt såväl Marstrand som Liseberg. Dessutom hann vi också med lite shopping, kafébesök och mycket lek och bus. M (eller ”Mamboo” som Lillis kallade honom) är ju bara några dagar yngre så de gjorde ju sitt bästa med att försöka leka tillsammans. Ibland var det kramar mellan lekarna medan det ibland var mera skrik och buffande, men så är det ju när det gäller två ett-år-och-åtta-månader gamla barn.

23.10.17.5

På Marstrand besökte vi Carlstens Fästning. Fästningen är byggd på 1600-talet och har fungerat som såväl fängelse som militärbas. Både jag och älsklingen är väldigt intresserade av gamla historiska byggnader, så nu när Lillis ännu är så pass liten att hon inte gnäller emot så mycket utan hänger gladeligen på alla våra utfärder, så kan man gott och väl besöka sådana här tjusiga ställen.

23.10.17.6

23.10.17.7

23.10.17.8

Liseberg hade nu Halloween-öppet då hela parken var utsmyckat, eller utspökat borde jag kanske skriva. Även om jag inte egentligen alls gillar halloween-traditionen så var det mycket snyggt och mysigt att gå där. Några karuseller hann vi också med, men med två barn under karusell-åldern blir det en hel del väntande med barnpassning, men kul hade vi ändå!

23.10.17.3

”pappaaaa”, utbrister hon när berg och dal bananas vagn far över oss, nu tror jag inte Älsklingen var i den vagnen just då, men rätt på sätt och vis, för det var i den som han då åkte medan vi väntade…

23.10.17.2

23.10.17.1

Att resa med Lillis förändras för varje gång, och man kan aldrig åka iväg med tanken ”vi har ju gjort det här förut”. En dag fungerar kafé och restaurang besök hur fint som helst, nästa dag springer hon iväg som ett yrväder samtidigt som hon tjoar och skrattar och tjuter om vart annat, så ett till två års åldern är precis som den bästa berg och dal banan. Superkul och skrämmande på samma gång.

23.10.17.4

Men nu är nog batterierna laddade för ett tag framöver igen. Visserligen kan jag säga att det nästan var som att åka iväg från jobbet på resa och tillbaka till jobbet igen, då jag hunnit ha lektioner redan idag, men med trånga tidtabeller blir det väl så och man slängs hit och dit mellan jobb och fritid….men ha en fin start på veckan så hörs vi förmodligen imorgon igen!

Ord på väg

Min kära farmor är ganska cool! Hon är 82 år och har nyligen givit ut två(!) böcker. Farmor har alltid hållit på med diktläsning, eller egentligen tycker jag inte det ordet beskriver tillräckligt för hon läser inte dikter, hon framför dem och det är en fin talang hon har att trollbinda en med en dikt. Oftast är det på finska men t.ex på vårt bröllop läste farmor också två svenska dikter. Tack farmor för att du skrivit så mycket fint, tack för att du delar med dig av dina ord och din talang och lekfullhet med ord!

Helmi_böcker.jpg

Nu har då min kära farmor gett ut en diktbok som hon skrivit själv. Diktbok nummer två är det egentligen, för den första (Riippusilta) kom ut för något år sedan. Boken heter Reppu Selässä (översatt: Med ryggsäck på ryggen) och är fylld med dikter genom livet. Fina dikter fyllda med såväl glädje som sorg, visdomar och vardagliga ting. En del är skrivna med ord som alla börjar på samma bokstav, andra är skrivna i rim, en del är långa som berättelser medan andra är korta som verser. När jag själv läser dikterna så är det med min farmors röst, hennes tonfall, hennes takt och med hennes pauser. Det är hon som berättar dem i mitt sinne, som trollbinder mig med hennes ord.

Den andra boken, Polun varrelta (översatt: invid stigen) är inte en diktbok, utan en bok som är fylld med brev till nära och kära, till fosterlandet och till dom och det som gett intryck genom livet, samt om olika möten och händelser. Många av breven är skrivna till någon personligen, men tror nog att vem som helst som läser boken, hittar något brev eller berättelse som tilltalar en själv. Själv har jag fått ett personligt brev, vilket givetvis var ett av de första jag läste, men det finns så många fina brev och berättelser bland de 230 sidorna i boken, så som sagt finns det något för alla. Den här boken är också ett SuomiFinland 100 projekt.

Böckerna finns nu inom kort på de flesta bibliotek mellan Karleby och Vasa, och kanske på några fler (har inte hundra koll där), men vill man så kan man också köpa böckerna, då är det bara att ta kontakt med mig för mera information.

Fem fina fröknar

Så var den festhelgen över. Igår kom mina föräldrar hit på kaffe och tårta och idag åkte vi norrut för att fira svärmor. Älsklingens båda systrar kom också dit så alla fem kusinerna fick träffas, så nu passade vi på att ta ett kusinfoto. Att få alla fem fröknar att sitta stilla var omöjligt, speciellt vår fröken hade en massa fart i kroppen, men vi fick ändå några riktigt fina foton. Åldrarna på fröknarna är Min 7, Isa 4,5, Li 2, Lillis 1, och Mini-J 6mån. Om några år blir det minsann en fin bus-trio av de tre yngsta kan jag tänka mig då de är så pass nära varandra i ålder.

14.5.17.114.5.17.214.5.17.3

 

Kalas och Lilla-My-tårta

Idag har vi haft kalas och firat våran ettåring för hela slanten. Vi har pyntat med både ballonger och vimplar med muminmotiv på, och lite annat mumin här och där (mumintema). En glad liten fröken har sprallat till här hemma och lekt med presenterna hon fick. Själva paketen var hon inte så intresserade av, utan först när hon sett innehållet blev det intressant och roligt. Och överlag ser hon nog till att vara festens mittpunkt för händer inget annat så babblar och tjoar eller sprallar hon på istället.

11-2-17-4

11-2-17-1

11-2-17-5

Jag hade bakat en tårta som var formad som Lilla My, och måste säga att jag blev riktigt nöjd med den. Synd bara att tårtan inte gillade vårt kylskåp för under natten började den svettas så marsipanen började rinna, men som tur inverkar det ju inte på smaken. Fröken fick en egen liten tårta med banan och hennes äppelmos inuti. Stora tårtan hade choklad och jordgubbar i sig, och eftersom hon reagerade på det ordentligt när jag ammade har jag helt enkelt inte vågat ge henne jordgubbar ännu (kanske till sommaren..). Det med att blåsa ut ljus förstår hon inte riktigt ännu, men så fort jag tog bort ljuset högg hon handen i tårtan och tog en stor bit. Sedan satt hon nöjd och mumsade i sig tårta tills den tog slut och hon hade velat ha mera. Ett riktigt fint första födelsedagskalas!

11-2-17-2

11-2-17-3

 

 

Nittio års kalas

Helgen har betytt kaffe och kalas för denna lilla familj. Idag har vi firat Älsklingens farmor som fyller nittio om ett par dagar. Tänk det, nittio! Hon är pigg och glad, men tyvärr nästan blind, men många gånger har vi sagt att ifall hon skulle ha synen i skick skulle hon säkert ännu bo hemma, måla tavlor och följa med omvärlden på facebook. Hon var nämligen en riktigt duktig hobby-konstnär i tiderna, en av hennes tavlor pryder också en vägg i vårt hem, och varje gång vi åker och hälsar på henne sitter jag och beundrar ett av hennes vackra landskapsporträtt. Nu glömdes tyvärr kameran hemma idag i all hast så har inga kalasbilder men hon firades av närmaste släkten med mat, kaffe och tårta och lite sång. Själv sjöng jag Gabriellas sång till henne och kan bara understryka de fina ord som finns i sången, ”Jag vill känna att jag lever all den tid jag har, kunna vara stark och fri se hur natten går mot dag…” 

29-1-17

(bilden har inget med dagen att göra utan är ur mitt eget bildarkiv på datorn…)