Fyra årstider = fyra garderober…eller hur var det?

Fredag hela dagen lång, och eftersom det oftast betyder ledig dag för mig så tog jag med min fröken till stan. Eftersom vi i detta land har fyra årstider betyder det ju en massa kläder för en massa olika väder och då man dessutom har en växande unge så känns det väl lite som man köper en ny garderob så fort årstiden växlar. Visst skulle det inte ändå vara superkul om det vore ens egen garderob som förnyas upp till fyra gånger i året, men det skulle nog inte plånboken klara av ändå…

Idag var det då som sagt nya vårkläder som skulle inhandlas. Gummistövlar, en vårhalare och/eller fodrade kurakläder, länkare/vårskor och nya pyjamasar (vilket inte har nåt med våren att göra men som sagt, hon är en växande fröken). Vi kom dessutom hem med en ny mössa, en tröja och strumpor till hela familjen, och som bonus två ballonger och lite mat förstås…Glada och nöjda var vi ändå efter dagens uppköp och förhoppningsvis så behöver vi inte köpa nya kläder till hösten igen, men vi ska ta en säsong i taget…

Efter vår stadsrunda och mellis gick vi ut och njöt av solen och våren. Med nya, (”nygamla” och ”gamla” kläder) gick vi ut och lekte både med kottar, vatten, gunga, pulka och snö, och hela tiden med ett vakande öga runt omkring för att veta om något lurar bakom något. Hoppas verkligen helgen bjuder på lika vackert väder varje dag så kanske vi rent av inleder grillsäsongen också?

13.4.18.1

13.4.18.2

Annonser

Ett tvåårigt bustroll

För två år sedan föddes hon. Vår älskade lilla busunge. Alltså hur i hela fridens namn kan det redan ha gått två år sedan?

Hon som är busig, glad, envis, charmig, gosig, kärleksfull, smart och bestämd. Dagarna är aldrig sig lika, varje dag lär hon sig något nytt, ibland får man verkligen förundras över hur hon lärt sig saker och ting eller vem som lärt henne det. Hjälpa till ska hon också, med allt, vilket är bra på sitt sätt trots att det kan ta dubbelt längre att få saker gjort eller man måste göra om det senare själv igen. Envisheten har hon fått dubbeldos av från oss båda känns det som, men det kommer säkert vara en bra egenskap längre fram i livet. Nu betyder envisheten ofta tårar  när man inte får göra som man vill, men svängs nog sedan lika fort tillbaka till skratt och glada miner när man insett att mamma eller pappa nog hade rätt trots allt. ”Puss mamma/pappa, kama mamma/pappa” är en vanlig fras i detta hus, för kramar är det viktigt med, både morgon middag och kväll och många gånger däremellan. Glädjen i henne går inte att ta miste på, för vart hon än går så springer hon ett leende till någon, oavsett om det är någon känd eller okänd person.

IMG_20180121_121940_1.jpg

Puss och kram på två års dagen älskade Lillis!

Den inte så gråa vardagsrumban ändå…

Den ack så gråa och tråkiga vardagen, som i slutändan inte alls är varesig grå eller tråkig i verkligheten, men nog när man ska skriva något på bloggen. För vem vill nu läsa om vardagsrumban med dagis och jobb, allt för mycket smutsig disk och tvätt, leksaker utspridda över hela huset eller inköpslistor? Men mellan allt kryssade mellan leksakerna eller valserna med dammsugaren så känns det ändå väldigt bra just nu. Det är de små ögonblicken mellan varven som suddar bort allt det gråa. Ögonblick som när Lillis kommer och säger ”puss mamma, kama mamma”, när kissen kommer hoppande upp i famnen och börjar spinna, när Älsklingen pussar hejdå på morgonen eller när middagen är färdigt förberedd så man slipper betydligt lättare undan på kvällen. Att dessutom lyxa till helgen nu som då  med en superfrukost, eller vackra blommor piggar ju också upp vardagen lite mera. Krävs egentligen inte så mycket, men ger så mycket mer. Så livet känns faktiskt riktigt bra just nu…

IMG_20180121_103251.jpg

Lek, bus och hederlig husmanskost

Blev två VAB-dagar såhär direket på terminsstarten. Är inte förvånad för borde ha lärt mig redan på den korta tid vi fått ha vår lilla tjej på dagis att så fort det varit lov och vi återvänder tillbaka till vardagen får vi någon form av sjukstuga. Denna gång har vi ändå sluppit lindrigt undan med knappa tre dagar feber, och förkylning. Idag har hon varit helt feberfri, däremot har hostan tagit över, men den ska vi väl bli kvitt här om några dagar också (hoppas jag). Tillbaka till jobb och dagis blir det i alla fall imorgon. Men ungefär såhär har den här dagen sett ut;

Detta bildspel kräver JavaScript.

lek, bus och ännu mera lek, lite vila, mys och en massa kramar och pussar.

Vid kvällens middag insåg jag också att vi faktiskt blivit väldigt bra på närproducerat mat i detta hus. Inhemskt har jag prioriterat alltid, speciellt när det kommer till kött och mjölkprodukter, men nu har vi faktiskt haft möjligheten att ta steget närmare och äter så närproducerat det bara går (utan att odla själv). Tack vare våra grannar som driver Gårds-Smak. Många har säkert redan hört eller läst om dom men vill också jag rekommendera deras tjänster. Vi beställer mat via gårds-smak nästan en gång per vecka. All gris- och nötkött, ägg, mjölk, potatis och stor del av grönsakerna kommer från dem. Så behändigt att få levererat hem till trappan också, är vi inte hemma lämnar vi bara ut kylväskan så hålls maten där tills vi är hemma. Betalningen sker också antingen direkt via nätbanken eller så får man ta allt på månadsfaktura. Största delen av deras köttprodukter är visserligen frysta så kan behövas lite mera planering vid maten än ”vad-ska-vi-äta-om-en-kvart”-tankesättet, men nu när vi fått rutinen inne går det av sig själv. Många har frågat om vi varit nöjda med produkterna, och ja det har vi, det är rena köttprodukter och kan man klaga på vanliga närodlade grönsaker ens? Några har också frågat om produkterna är mycket dyrare, och nej det är de inte. Så jag drar gärna mitt strå till stacken och äter närproducerat mat direkt från granngården.

Av dagens middag var följande huvudingredienser från Gårds-Smak: potatis, malet kött, mjölk, tomat och gurka.

dav

(Detta inlägg skulle inte ursprungligen bli ett reklaminlägg, och det är heller inte något samarbete utan jag konstaterade bara att vi verkligen börjat äta lokalproducerat)

Torsdagströtthet

Den här veckan har jag nog fått känna på den verkliga småbarnsförälder-tröttheten. I samband med att vi försöker avvänja Lillis från att komma och sova halva nätterna med oss har det också blivit en del vak-timmar under den här veckan. Att jag dessutom har fått en början till en förkylning (som jag hoppas inte slår till så hårt) har ju inte precis hjälpt till. Nu har ju det inte varat så länge ännu men idag har jag nog varit väldigt mosig i hjärnan. Har bland annat upprepade gånger totalt glömt bort morgondagens jobb-happening, och bara en stund efter att vi diskuterat skjutsar så säger jag till en kollega ”hej då, trevlig helg”, då en annan kommer emot och säger ”syns imorgon”. Min förvånade och rätt så förvirrade min borde ha dokumenterats men två sekunder senare slår det mig att jag igen glömt hela faderullan….nå kunde ju vara värre saker jag glömmer bort (eller mera livsavgörande saker jag jobbar med), men den mosiga och råddiga hjärnan har nog spelat lite spratt idag…

21.9.17.1

Som tur fick jag spendera eftermiddagen med min lilla älskling. Lek, bus och lite äventyr ute i höstsolen var nog botemedlet idag, för väl på föräldramötet på dagis ikväll var jag hur pigg som helst…

21.9.17.2

21.9.17.3

Men nu har nog hjärnan sagt gonatt redan, så nu blir det nog att krypa till kojs för att (förhoppningsvis) vara pigg och glad med jobbgänget imorgon.

Motionera med Lillis

”Kom, vi far ut å gå me vagnen” säger jag…

”Jaa, å gå” tänker hon…

”Kotta!” Utbrister hon…

Blommor ser hon…

”Sitta” tycker hon…

”Biiije” ropar hon glatt…

(Nej hon springer inte under en bil som kör utan den stod parkerad…)

Å hon ska knuffa vagnen tycker hon…

”Blev ju inte riktigt den motion jag tänkt mig” tänker jag….

Ha en fin fredag gott folk!

Ett och ett halvt år

Älskade lilla barn, när blev du så stor? 

8.8.17.3.jpg

Idag blev våran Lillis ett och ett halvt år, stora fröken redan! Visst, hon är egentligen pluttiliten ännu, men bara nu i sommar har hon ändrat så otroligt mycket. Växt till sig helt enkelt. Varje dag är bokstavligen ett äventyr, och när vi vaknar på mornarna så vet jag inte alls hur dagen kommer bli. Hon är så självständig redan och vill gärna göra allt själv, och sedan också hjälpa till med allt jag gör. Bestämd är hon också, och envis (vem kan hon nu fått det ifrån *höhö*), och det kan vara tvära kast mellan skratt och gråt. En liten dramaqueen bor det i henne minsann, går det inte som hon vill så kan det bli ett himla tjut och dramatiska gråt med rullande runt på golvet. Tänk att hela världen nästan kan rasa samman för att en pusselbit inte passar, eller att skon inte går på foten varje gång hon själv försöker, men sedan kan det vända på ett par sekunder igen…

8.8.17.2

Ändå är hon fortfarande mest glad och full av skratt och bus. Hälsar glatt på alla hon möter och är inte rädd för nya människor. Lite reserverad och avvaktande ibland men mjuknar snabbt och vandrar sedan gladeligen från famn till famn. Tror inte vi har varit en endaste gång och handlat eller till stan utan att åtminstone få en kommentar från någon okänd om hur glad hon är. När vi till exempel var på restaurang på Gotland satt hon och vinkade hej åt alla, vände sig om till nästa bord och försökte prata med dom och vinkade sin fina prinsessvinkning och sa hejjddååå när någon gick.

8.8.17.5

Ja busig sa jag ju också, sannerligen. Varje dag fylls med olika sorters bus, och mera hittar hon på. Är det inte att klättra upp någonstans, är det att hälla ut kissens mat eller hänga i trappräcket när man går ner. Ja och så alla andra tusen saker hon hittar på, ser på en med den blicken gör något i all hast och går sedan iväg med händerna bakom ryggen, en sååååå nöjd min och världens sötaste skratt. Oftast kan man inte ens bli arg, sur eller säga till på skarpen då längre.

8.8.17.4

Kissekatten är hennes favorit hos oss just nu och helst skulle hon följa henne vart hon än går. Vandrar kissen runt i huset har hon allt som oftast Lillis i släptåg. Lägger sig kissen ner någonstans kan Lillis lägga sig bredvid, också under terrassbordet och stolarna. Ligger kissen och sover pajar Lillis henne först lite snällt och försiktigt, puffar sen lite mer för att locka henne att leka med henne, och lyckas inte det drar hon (tyvärr) ner henne i svansen eller pälsen. Stackars kissen får nu vara med om allt för hårda tag, men som tur har hon lärt sig och är ändå snäll tillbaka. (och jo vi försöker lära fröken att hon inte får vara dum mot katten, men nu just är precis allt som är nejnej så otroligt roligt, så hon trotsar så mycket hon hinner)

8.8.17.6.jpg

Att det då redan gått ett och ett halvt år är helt ofattbart, trots att det på samma gång ibland kan vara svårt att tänka tillbaka på hur det var utan Lillis. Så mycket kärlek, så många skratt, så mycket bus, så mycket temperament, så stora känslor, så höga och gälla tjut (av glädje för det mesta), så mycket spring och fart, och så mycket liv i en så liten tjej!

8.8.17.1