Torsdagströtthet

Den här veckan har jag nog fått känna på den verkliga småbarnsförälder-tröttheten. I samband med att vi försöker avvänja Lillis från att komma och sova halva nätterna med oss har det också blivit en del vak-timmar under den här veckan. Att jag dessutom har fått en början till en förkylning (som jag hoppas inte slår till så hårt) har ju inte precis hjälpt till. Nu har ju det inte varat så länge ännu men idag har jag nog varit väldigt mosig i hjärnan. Har bland annat upprepade gånger totalt glömt bort morgondagens jobb-happening, och bara en stund efter att vi diskuterat skjutsar så säger jag till en kollega ”hej då, trevlig helg”, då en annan kommer emot och säger ”syns imorgon”. Min förvånade och rätt så förvirrade min borde ha dokumenterats men två sekunder senare slår det mig att jag igen glömt hela faderullan….nå kunde ju vara värre saker jag glömmer bort (eller mera livsavgörande saker jag jobbar med), men den mosiga och råddiga hjärnan har nog spelat lite spratt idag…

21.9.17.1

Som tur fick jag spendera eftermiddagen med min lilla älskling. Lek, bus och lite äventyr ute i höstsolen var nog botemedlet idag, för väl på föräldramötet på dagis ikväll var jag hur pigg som helst…

21.9.17.2

21.9.17.3

Men nu har nog hjärnan sagt gonatt redan, så nu blir det nog att krypa till kojs för att (förhoppningsvis) vara pigg och glad med jobbgänget imorgon.

Annonser

Blicken framåt denna vecka

18.9.17.1.jpg

Med blicken framåt tar vi tag i nya veckan, struntar i en sjuk axel (vet inte alls vad jag gjort eller vad det är -> burana och vila ska väl hjälpa lite iaf..) ett litet kaktusfrö som gror i halsen (så går det när man är lärare och förkylningstider råder bland eleverna -> dubbla doser ingefära-shottar ett tag nu bara), lackande inspiration (->ska väl botas med pinterest än iväll) och känslan att dagarna bara rusar förbi (hallå det var ju just måndag…?)

 

Från soffmorgon till bus-kväll

Denna fredag inleddes med en slö morgon i soffan. Lillis vaknade redan vid klockan sex och skulle bestämt upp trots att hon var så trött att hon kunde gott och väl sovit två-tre timmar till. På soffan somnade hon trots allt inte även om vi bäddat med både filt och kuddar, men lite lugn och ro hade vi iaf. Kissekatten däremot sov hela förmiddagen på soffkanten.

Eftermiddagen och kvällen har däremot varit desto mera fartfylld. Vi har både varit ut på cykeltur, plockat nya rönnbärskvistar och busat i mängd och massor. Ni som följer mig på Instagram så får en liten inblick i vår busiga kväll på insta-stories. Men kan väl bara säga att hon och jag är ganska lika till annat än utseendet också, däremot förstår jag inte varifrån hon fått sin konstanta energi ifrån…

Nu väntar fredagsmys med fångarna på fortet och kokosbollar. Ha en skön fredagkväll!

några tankar efter första fulla arbetsveckan…

Så var första fulla arbetsveckan över, och känslorna är riktigt prima. Visserligen var jag helt slut och tom i skallen igårkväll när körövningen var slut (eller egentligen redan en kvart innan), men med en lång arbetsdag bakom sig så är det väl tillåtet första gången? Redan om ett par veckor så har väl lite rutin infunnit sig och förhoppningsvis har jag då också lärt mig typ 50 nya namn (jag har såååå dåligt namnminne…). Men som jag skrev redan i förra inlägget ser jag väldigt mycket fram emot hela detta läsår. Jag har en hel del utmaningar men inget som känns omöjligt. Ett av de saker jag ser fram emot är givetvis min kör. Har planerat repertoaren redan länge och nu får jag äntligen börja öva in den med mina damer. Att kören dessutom växt så de knakat ger bara mera energi till såväl mig som kören. Så tycker vi kör en dirigentbild till detta inlägg.
(och nu blev ordvalet lite lustigt, läs det sista ”kör” med ett tch-ljud så blir det inte så tassigt i formuleringen *hehe*)

körsång-dirigent

Den här bilden är tagen för två och ett halvt år sedan när vi var på kör-resa till sverige med då två av mina körer. På bilden finns också medlemmar ur den damkör vi samarbetade med. Tror jag dirigerade ”good night sweetheart” just då, vilket jag säger er alla nu också. Godnatt sötnosar och sov gott! Imorgon är det fredag hörni, tjohoo!

Tillbaka till jobbet

Då var dagen här, då både jobb och dagis börjar. Jag känner mig verkligen taggad inför ett nytt läsår, men samtidigt är jag glad över de två kommande veckorna utan undervisning så jag får förbereda det sista och verkligen känna mig förberedd när väl ”allvaret” börjar.

Jag har sedan i måndags försökt vända på dygnsrytmen och börjat stiga upp samtidigt som Älsklingen under mornarna, så har vi lite tumistid innan jobb och så kan jag i lugn och ro dricka ett par koppar te och göra mig i ordning innan Lillis vaknar. Men vaknar man tidigt måste man lägga sig tidigt vilket betyder mycket mindre tid på kvällen, och det får jag börja anpassa mig bättre till….

Men nu ska måste vi packa dagisväskan och jobbsakerna och inleda denna fina dag. Ja en riktigt fin onsdag gott folk!

Söndagsgott

Söndagkväll och ännu en vecka har lidit mot sitt slut. En rätt händelserik vecka trots att det på samma gång känns som om den gått i racerfart. I måndags skrev jag ett inlägg om vad jag borde få gjort denna vecka och hur gick det då? Jodå, två och en halv check på listan. Bilen blev inte tvättad invändigt, och vi har inte kärrat ut allt jord heller ännu (p.g.a. vädret) men däremot har vi fått kärrat ut jord, krattat och sått gräsmatta nedanför terrassen och på framsidan, så månne vi inte får fixat resten av gården här ännu i augusti (=önsketänk). Eftersom vädret var så tråkigt vissa dagar och Lillis hade en jag-vägrar-sova-idag-dag på torsdagen så bakade vi bullar vilket blev ett extra plus på listan. Så tycker nog målen med denna vecka uppfylldes ändå.

13.8.17.1.jpg

Sådär söndagen till ära gjorde jag en smarrig dessert till söndagslunchen. Choklad och vaniljmousse toppat med bär från trädgården. Jag sprang ut i regnet och plockade (troligtvis) de sista jordgubbarna från eget land, lite vildhallon och röda vinbär som jag sedan lade på desserten. Alltså hur gott är det ändå inte med bär från egen gård? Att Lillis dessutom mer än gärna vandrar till jordgubbslandet eller bärbuskarna för att smaska i sig så mycket hon bara orkar gör mig bara glad. Tänk att hon är så lyckligt lottad att få äta egenodlad ”godis”, och att hon tycker om det lika mycket som jag!

13.8.17.2

 

Ett och ett halvt år

Älskade lilla barn, när blev du så stor? 

8.8.17.3.jpg

Idag blev våran Lillis ett och ett halvt år, stora fröken redan! Visst, hon är egentligen pluttiliten ännu, men bara nu i sommar har hon ändrat så otroligt mycket. Växt till sig helt enkelt. Varje dag är bokstavligen ett äventyr, och när vi vaknar på mornarna så vet jag inte alls hur dagen kommer bli. Hon är så självständig redan och vill gärna göra allt själv, och sedan också hjälpa till med allt jag gör. Bestämd är hon också, och envis (vem kan hon nu fått det ifrån *höhö*), och det kan vara tvära kast mellan skratt och gråt. En liten dramaqueen bor det i henne minsann, går det inte som hon vill så kan det bli ett himla tjut och dramatiska gråt med rullande runt på golvet. Tänk att hela världen nästan kan rasa samman för att en pusselbit inte passar, eller att skon inte går på foten varje gång hon själv försöker, men sedan kan det vända på ett par sekunder igen…

8.8.17.2

Ändå är hon fortfarande mest glad och full av skratt och bus. Hälsar glatt på alla hon möter och är inte rädd för nya människor. Lite reserverad och avvaktande ibland men mjuknar snabbt och vandrar sedan gladeligen från famn till famn. Tror inte vi har varit en endaste gång och handlat eller till stan utan att åtminstone få en kommentar från någon okänd om hur glad hon är. När vi till exempel var på restaurang på Gotland satt hon och vinkade hej åt alla, vände sig om till nästa bord och försökte prata med dom och vinkade sin fina prinsessvinkning och sa hejjddååå när någon gick.

8.8.17.5

Ja busig sa jag ju också, sannerligen. Varje dag fylls med olika sorters bus, och mera hittar hon på. Är det inte att klättra upp någonstans, är det att hälla ut kissens mat eller hänga i trappräcket när man går ner. Ja och så alla andra tusen saker hon hittar på, ser på en med den blicken gör något i all hast och går sedan iväg med händerna bakom ryggen, en sååååå nöjd min och världens sötaste skratt. Oftast kan man inte ens bli arg, sur eller säga till på skarpen då längre.

8.8.17.4

Kissekatten är hennes favorit hos oss just nu och helst skulle hon följa henne vart hon än går. Vandrar kissen runt i huset har hon allt som oftast Lillis i släptåg. Lägger sig kissen ner någonstans kan Lillis lägga sig bredvid, också under terrassbordet och stolarna. Ligger kissen och sover pajar Lillis henne först lite snällt och försiktigt, puffar sen lite mer för att locka henne att leka med henne, och lyckas inte det drar hon (tyvärr) ner henne i svansen eller pälsen. Stackars kissen får nu vara med om allt för hårda tag, men som tur har hon lärt sig och är ändå snäll tillbaka. (och jo vi försöker lära fröken att hon inte får vara dum mot katten, men nu just är precis allt som är nejnej så otroligt roligt, så hon trotsar så mycket hon hinner)

8.8.17.6.jpg

Att det då redan gått ett och ett halvt år är helt ofattbart, trots att det på samma gång ibland kan vara svårt att tänka tillbaka på hur det var utan Lillis. Så mycket kärlek, så många skratt, så mycket bus, så mycket temperament, så stora känslor, så höga och gälla tjut (av glädje för det mesta), så mycket spring och fart, och så mycket liv i en så liten tjej!

8.8.17.1